HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Ayn Rand-citat
 

We the living – De levande

”Kira went to school in Yalta. The school dining room had many tables. At luncheon, girls sat at these tables in couples in fours, in dozens. Kira always sat at a table in a corner – alone. One day her class declared a boycott against a little freckled girl who had incurred the displeasure of her most popular classmate, a loud-voiced young lady who had a smile, handshake and a command ready for everyone. That noon, at luncheon, the little table in the corner of the dining room was occupied by two students; Kira and the freckled girl. They were half through their bowls of buck-wheat mush, when the indignant class leader approached them.
- Do you know what your doing, Argounova?, she asked, eyes blazing.
- Eating mush, answered Kira. Won t you sit down?
- Do you know what this girl here has done?
- I haven t a slightest idea.
- You haven t? Then why are you doing this for her?
- You re mistaken. I am not doing this for her, I am doing it against twenty-eight other girls.
- So you think it s smart to go against the majority?
- I think that when in doubt about the truth of an issue, it s safer and in better taste to select the least numerous of the adversaries… May I have the salt please?” (s. 48)

Så ska en riktig hjälte tala.

Internationalen är en vacker begravningssång:

”Everyone had to rise at the music.
- This is the first beatiful thing I ve noticed about the revolution, she said to her neighbor.
- Be careful, the freckled girl whispered, glancing around nervously, someone will hear you.
- When all this is over, said Kira, when the traces of their republic are disinfected from history – What a glorious funeral marsch this will make!” (s. 74)

Så rätt hon hade! Detta skrev Ayn Rand 1936. Alltså före andra världskriget och kalla krigets intåg. Alltså under den period då även USA kände av vänstervindarna och Roosevelt talade om sin new-deal.

Sovjetisk rävsax:

”- So you want to join the Union of Pedagogues? Very well, citizen. Where are you working?
- I m not working.
- You cannot join the Union if you re not working.
- I can t get a job if I m not a Union member.
- If you have no job, you can t become a Union member, Next!” (s. 171)

Varifrån känner jag igen denna ideologi?

Atlas Shrugged – Och världen skälvde

Visdomsord från bokens hjältar:

”Om du anser det ofattbart att en genialisk uppfinning skulle lämnas övergiven bland ruiner och att en filosof skulle vilja arbeta som kock i en cafeteria – kontrollera dina premisser. Du kommer att finna att någon av dem är fel”. (s. 350)

”- Hör på, sade Hank Rearden långsamt, det kan finnas någon sorts ursäkt för primitiva samhällen där man måste förutsätta att man kan bli mördad vilken minut som helst och därför måste försvara sig så gott man kan. Men det kan inte finnas någon ursäkt för ett samhälle där man förväntas hålla sina egna mördare med vapen”. (s. 385)

En troende socialist manar till lojalitet mot kollektivet:

”Bristande tilltro är det enda vi behöver vara rädda för. Om vi tror på våra ledares planering, då kommer planerna att fungera och vi får uppleva välfärd, bekvämlighet och överflöd. Det är tvivlarnas snack som förstör moralen, det är de som ligger bakom att vi lider av varubrist och elände. Men vi ska inte låta dem göra det länge till, vi är här för att beskydda folket – och om någon av de där tvivlande smartskallarna sticker upp, kan ni lita på att vi ska ta hand om dem.” (s. 864)

Hjältarna fortsätter tala:

”Jag tycker förfärligt synd om dig, Cherryl, och jag skulle vilja hjälpa dig – inte därför att du lider utan därför att du inte har förtjänat att lida.” (s. 917)

”Ja, manuellt. Varför är du så chockerad över det? … Människan är ju bara ett knippe muskler, inte sant? Vi går tillbaka – tillbaka till den tid när det inte fanns några instrumentpaneler och inga semaforer, ingen elektricitet, tillbaka till den tid när signaler inte bestod av stål och ledningar utan av människor som höll i lyktor, människor av kött och blod som tjänade som lyktstolpar. Ni har argumenterat för det länge nog – nu har ni fått som ni ville. Åh, ni trodde att era verktyg skulle skapa era idéer? Men det råkar vara precis tvärtom – och nu får ni se vilka verktyg era idéer skapar.” (s. 991)

”Vad du än väljer att förnimma, ett föremål, en egenskap eller en handling förblir identitetslagen densamma. Ett löv kan inte samtidigt vara en sten; det kan inte vara helt grönt och samtidigt helt rött; det kan inte frysa och samtidigt brinna. A är A. Om du vill ha det enklare uttryckt: du kan inte både äta kakan och ha den kvar.” (s. 1057)

”Vad som än kan vara föremål för delade meningar finns det en form av ondska som inte kan vara det, som ingen människa får utsätta andra för och ingen människa får godkänna eller förlåta. Så länge människor önskar leva tillsammans får ingen människa initiera – hör du mig? ingen människa får inleda – bruket av fysiskt våld mot andra.” (s. 1065)

”Våld och intellekt är varandras motsatser, moralen slutar där geväret börjar.” (s. 1065)

”Det är endast som vedergällning våld får brukas, och endast mot de människor som började bruka det. Nej, jag delar inte hans ondska och sjunker inte till hans nivå av moralisk depravering; jag godkänner bara hans val, förintelse, den enda förintelse han hade rätt att välja: sin egen. Han använde våld för att gripa ett värde; jag använder det bara för att förinta förintelsen. En rånare försöker nå välstånd genom att döda mig; jag blir inte rikare genom att döda en rånare. Jag söker inga värden med hjälp av ondska, men jag ger inte upp mina värden åt ondskan.” (s. 1066)

”Namnet på denna monstruösa absurditet är Arvssynden. En synd utan viljeakt är en örfil åt moralen och en förmäten självmotsägelse; det som inte kan väljas står utanför moralens välde. Om människan är ond av födseln har hon ingen vilja, ingen makt att förändra; om hon inte har någon vilja kan hon varken vara god eller ond; en robot är amoralisk. Att betrakta ett faktum som människan inte har möjlighet att välja bort som hennes synd är ett hån mot rättvisan. Att hävda att själva människans natur är syndig är ett hån mot naturen. Att straffa henne för brott hon begick innan hon föddes är ett hån mot rättvisan. Att anse henne skyldig i en fråga där ingen skuldfrihet existerar är ett hån mot förnuftet. Att förinta moralen, naturen, rättvisan och förnuftet med ett enda begrepp är en svåröverträffad ondska. Ändå är detta grunden till din morallära.” (s. 1067)

”Om du undrar med vilka medel de tänker göra det, gå in i vilken skola som helst och lyssna när lärarna undervisar dina barn om att människan inte kan vara säker på någonting, att hennes medvetande inte har någon som helst viljekraft, att hon inte kan lära känna några fakta och några lagar för existensen, att hon är oförmögen att lära känna en objektiv verklighet. Vilket är då hennes mått på kunskap och övertygelse? Vad andra tror, är deras svar. Det finns ingen kunskap, lär de, det finns bara tro; din uppfattning att du existerar är en troshandling, inte mer välgrundad än någon annans övertygelse om sin rätt att dräpa dig, vetenskapens axiom är troshandlingar, inte mer välgrundade än en mystikers tro på uppenbarelser, att elektriskt ljus kan produceras av en generator är en troshandling, inte mer välgrundad än att den kan produceras av en hartass man kysser under en stege vid nymåne – sanningen är vad folk väljer att säga att den är, det finns inga objektiva fakta, det finns bara folks godtyckliga önskningar – en människa som söker kunskap i ett laboratorium med hjälp av provrör och logik är en efterbliven vidskeplig narr, en sann vetenskapsman gör opinionsundersökningar – och om det inte var för den själviska girigheten hos dem som producerar stålbalkar och har ekonomiska intressen i att hindra vetenskapens framsteg skulle du veta att New York inte existerar eftersom en opinionsundersökning över hela världen med jordskredsmajoritet skulle visa att deras tro förbjuder dess existens”. (s. 1085)

”Du vill inrätta en social ordning baserad på följande teser: Att du är inkompetent att sköta ditt eget liv men kompetent nog att bestämma över andras – att du inte är kapabel nog att leva i frihet men kapabel att bli envåldshärskare – att du är oförmögen att förtjäna ditt uppehälle med hjälp av din egen intelligens, men fullt i stånd att bedöma politiker och rösta in dem på poster med total makt över konstarter du har aldrig känt till, över vetenskapsfält du aldrig studerat, över framsteg du saknar all möjlighet att bedöma, över de väldiga industrier där du, enligt din egen definition av din förmåga, inte skulle duga till assisterande maskinsmörjare.” (1093)

”Som ett första steg till självaktning: lär dig att behandla varje människas krav på din hjälp som kännetecknet för en kannibal. Att kräva är att påstå att ditt liv är hennes egendom – och hur vämjeligt ett sådant påstående än kan vara finns det något ännu värre: ditt medgivande. Undrar du om det någonsin är rätt att hjälpa en annan människa? Nej – om hon kräver det som sin rätt och som din moraliska skyldighet mot henne. Ja – om det är din egen önskan baserad på den själviska glädje du finner i värdet av hennes person och hennes kamp. Lidandet i sig är inte ett värde, endast människans kamp mot lidandet.” (s. 1103)

”Om du väljer att hjälpa en människa som lider, gör det endast på grund av hennes dygder, hennes strävan att återhämta sig, hennes rationella meritlista, det faktum att hon lider orättvist: då är din handling fortfarande ett utbyte av värden och hennes dygd är betalning för din hjälp. Men att hjälpa en människa som saknar dygder, att hjälpa henne på grund av hennes lidande som sådant, att acceptera hennes fel, hennes behov som ett krav – är att acceptera den nollställdas inteckning i dina värden. En människa som inte har några dygder hatar existensen och handlar på dödens premiss; att hjälpa henne är att ge sanktion åt hennes ondska och underlätta hennes sökande efter förintelse.” (s. 1104)

”Materiella produkter kan inte delas; de tillhör den slutliga konsumenten; det är endast värdet av en idé som kan delas med ett obegränsat antal människor och göra alla delägare rikare utan att kräva offer eller tillfoga någon en förlust och höja produktiviteten i det arbete de råkar utföra. Det är värdet av sin egen tid den intellektuellt starka överför till de svaga genom att låta dem arbeta i de sysslor han skapat medan han ägnar sin tid åt ytterligare upptäckter. Detta är ömsesidig handel till ömsesidig fördel; förnuftets intressen är alltid desamma, oberoende av graden av intelligens, hos människor som vill arbeta och som inte söker efter eller förväntar sig det oförtjänta.” (s. 1109)

”I proportion till den mentala energi han har förbrukat mottar den som skapar en ny uppfinning bara en liten andel av sitt värde i form av materiell ersättning, oberoende av vilken förmögenhet han gör sig och hur många miljoner han tjänar. Men den människa som arbetar som portvakt i en fabrik som utnyttjar uppfinningen, mottar en enorm ersättning i proportion till den mentala ansträngning hans jobb kräver av honom. Och detsamma är sant om alla människor däremellan, på alla nivåer av ambition och förmåga. Människan i toppen av den intellektuella pyramiden bidrar mest till alla dem under sig men får ingenting utom sin materiella betalning, får ingen intellektuell bonus från andra att lägga till värdet av sin tid. Människan på botten som, om hon lämnades åt sig själv, skulle svälta i sin hopplösa oduglighet, bidrar inte med någonting till dem över honom men mottar bonus från alla deras hjärnor. Sådan är ´konkurrensen´ mellan de intellektuellt starka och de intellektuellt svaga. Så fungerar den ´utsugning´ för vilken du har fördömt de starka.”





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|