HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Fredrik Sterzel – Regeringarna Fälldin och författningen
 

Fredrik Sterzels bidrag påminner mycket om Ingvar Carlssons men är mycket bättre skriven vilket betyder att Ingvar Carlssons bidrag var onödigt.

Sterzel har dock en konstig syn på en levande författning då den bygger på att regeringsmakten växlar och att olika åsikter är lika mycket värda. Åsikter är lika mycket värda på så sätt att alla åsikter ska få yppas, men att alla åsikter ska få en möjlighet att representeras av regeringen är absurt. Med det tankesättet är en borgerlig regering enbart positivt för att den inte är socialdemokratisk. Ska folket rösta på borgarna bara för ombytets skull?

Han konstaterar att de tre koalitionsregeringarna saknade riktiga förebilder vilket försvårade för borgarna. Det vanligaste var en socialdemokratisk minoritetsregering med vissa undantag av koalitioner och lösa samarbeten. Av intresse för den som anser att Centerpartiets rötter är till vänster är att Centerpartiet pläderade för en borgerlig koalitionsregering 1932 medan högerledarna Lindman och Trygger pläderade för en socialdemokratisk minoritetsregering. Centerpartiets samarbeten med Socialdemokraterna hade alltså en praktisk förklaring. Centerpartiet ville påverka och se resultat och det enda alternativet var länge Socialdemokraterna.

De nya grundlagsreglerna från 1974 gjorde att en statsminister kan väljas om inte en majoritet röstar emot, dvs. att 175 stycken röstar emot. Vid ett misstroendevotum sitter statsministern kvar om 174 röstar emot och noll för. När Fälldin bildade regering 1976 röstade borgarna för och socialdemokraterna plus Vänsterpartiet emot. När koalitionsregeringen rasade samman 1978 på grund av kärnkraftsfrågan kunde Folkpartiets Ola Ullsten bilda en minoritetsregering genom att Folkpartiet röstade för, Moderaterna och VPK emot, Centerpartiet och Socialdemokraterna lade ned sina röster. 66 nej, 39 ja och 215 avståenden. Detta kallas för negativ parlamentarism. 1979 blev i princip som 1976 års regeringsbildning. 1981 gjorde Centerpartiet och Folkpartiet upp med Socialdemokraterna vilket gjorde att Moderaterna hoppade av regeringen. Moderaterna och Socialdemokraterna hotade med missförtroendeförklaring och Fälldin tvingades lämna in sin avskedsansökan men återkom sedan tillsammans med Folkpartiet. 174 röstade nej, 102 ja och 62 avstod (dvs. Moderaterna avstod). Samma sak hände 1990 när Ingvar Carlsson avgick och återkom efter att Vänsterpartiet röstat emot regeringen i en viktig fråga. Detta gör att en majoritet i riksdagen kan hindra oppositionen att överta makten trots att majoriteten inte kan hålla ihop.

Maktskifte! – Regeringarna Fälldin och den politiska miljön i 1970-talets Sverige





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|