HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Ingegerd Troedsson – Är strid om talmansposten ofrånkomlig?
 

Ingegerd Troedsson uppehåller sig främst vid frågan om talmansposten. Själv anser jag att den posten är politiskt oviktig och enbart en statuspost. Men när en regering har majoritet i riksdagen då ska det också få följder i talmansfrågan. Tyvärr var borgarna, och särskilt Centerpartiet, alltför snälla mot Socialdemokraterna och deras kandidat Henry Allard som då var sittande talman. Han fick nämligen sitta kvar även efter 1976. Anledningen var dels osäkerhet om stöd för den borgerliga kandidaten som var centerpartist och dels att Allard hade ett stort förtroende. Men det var dåliga argument eftersom Thage G. Peterson inte blev återvald på grund av bristande förtroende. Men visst, man skulle på en sådan formell post kunna välja någon efter kompetens istället för partitillhörighet. Men då Socialdemokraterna om och om igen visar sin opålitlighet måste borgarna hålla på sin rätt.

1979 tog inte Socialdemokraterna någon motsvarande hänsyn i talmansfrågan då Socialdemokraterna ställde upp med en kandidat trots att borgarna enats om Allan Hernelius (m) som hade en lång erfarenhet av riksdag och konstitution. Men det blev Ingemund Bengtsson (s) som fick talmansposten på grund av att någon/några borgerliga ledamöter röstade fel. Så går det när man inte är hård mot maktgalningar. (Se bara på den dumma uppgörelsen med Socialdemokraterna om EU-kommisionärer). Det kom att dröja till 1991 innan Sverige fick en borgerlig talman – Ingegerd Troedsson.

Maktskifte! – Regeringarna Fälldin och den politiska miljön i 1970-talets Sverige





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|