HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Liberal och konservativ samling mot socialismen!
 

1. Avprogrammering - inventering av tankesmedjor och tidskrifter
2. Majoritetsvalsystem som universallösning
3. Kons-Net Engelbrekt - Äkta nationalism och kulturkonservatism
4. Debatt söker kontroverser inte meningsfulla diskussioner
5. Vi är alla SCUM:are
6. Svenskars mentalitet
7. Konstbråket - finkulturens krusiduller
8. Timbros degenering
9. Svenskt bistånd är lika med socialistiska prestigeprojekt

1. Avprogrammering - inventering av tankesmedjor och tidskrifter

För den som vill få lite andra idéer till livs än de vänsteridéer som dominerar svensk debatt bör söka sig till amerikanska tidningar och tankesmedjor. I Sverige har vi Timbro som förvisso ger ut kontroversiella böcker såsom "Tokfeminismen" men som alltför ofta anpassar sig efter debattklimatet av ren feghet. Smedjan är en annan tankesmedja som agerar som en liberal nättidning. En annan svensk tankesmedja som ifrågasätter organiseringen av välfärdspolitiken är reforminstitutet som är mycket läsvärt. Särskilt intressant är de reformförslag som lagts om svensk sjukvård. Tidningar som Contra och Politisk Tidskrift är också bra.

Timbro
Näringslivets tankesmedja. Har stora tillgångar såsom Dick Erixon, Johan Norberg och Mauricio Rojas, men också antiintellektuella element såsom Carolin Dahlman. Har fegat ur i kriget mot feminismen.

Centrum för Välfärd efter Välfärdsstaten
Centrum för välfärd efter välfärdsstaten. Inriktat på socialpolitiken efter välfärdsstaten. Ett intressant projekt där Mauricio Rojas är en huvudfigur.

Frihandel
Ett intellektuellt försvar för frihandel

Smedjan
Liberal nättidning som ingår i Timbros verksamhet.

Reforminstitutet
Erbjuder mycket intressanta reformförslag. Moderaten och frihetskämpen Gunnar Hökmark är samordnare.

Den Nya Välfärden
Den nya välfärden har många intressanta och nya lösningar på gamla samhällsproblem som vi möter i Sverige. Fritt från näringslivsintressen och diverse parasiter.

Bertil Ohlin institutet
En liberal tankesmedja som grundades 1993. Institutets uppgift är att genom forskning och kvalificerad debatt i svensk liberal tradition bana väg för nya tankar och nya frågor.

Svenskt Näringsliv
Knappt värt att nämnas eftersom det är en intresseorganisation och ett särintresse som enbart är intresserad av att få fördelar från staten såsom skattereduceringar för storföretag och EMU-medlemskap. Småföretagare och frihetstörstande idealister får söka sig någon annanstans.

Contra
Erbjuder den bästa blandningen mellan liberalism och konservatism. Är oberoende från diverse parasiter.

Svensk Tidskrift
Bra balans mellan liberalism och konservatism. Lite väl Moderatlojal emellanåt.

Amerikabrev
Sprider information om USA för att motverka den antiamerikanism som frodas i det svenska samhällsklimatet.

I USA finns många intressanta tankesmedjor som kan smitta av sig på svenska pionjärer. Här påbörjar jag en inventering av intressanta tankesmedjor och tidskrifter:

Nyliberala (libertarianska) tankesmedjor:

Cato.institute
Tar avstånd från högerns tankar om ett starkt försvar samtidigt som de tar avstånd från vänsterns krav på reglerad ekonomi. Cato institute är ett utredningsinstitut som bygger på den libertarianska idérörelsen. Är ofta inne på Public-choice teorier. Ger ut tidningen The cato journal.

Reason Magazine
En tidskrift som är det främsta språkröret för libertarianer. Artiklarna håller en hög klass och reportagen handlar mycket om att illustrera marknadens överlägsenhet att leverera service inom skola och sjukvård. Tidskriften vänder sig till en bredare publik och är mindre akademiskt inriktad än The cato journal.

Objektivistiska tankesmedjan:

Ayn Rand Institute
Erbjuder en extremt dogmatisk syn på hur verkligheten ser ut. Ayn Rand var en amerikansk författare med rötter i Ryssland under revolutionsåren. Hon var mycket skärpt men drog alltför långtgående slutsatser av sina tankegångar. Hon och hennes sekteristiska anhängare gör anspråk på den stora Sanningen genom sitt filosofiska tankesystem som bygger på förnuftet i Aristoteles anda. Filosofin är uppdelad på metafysik (vad som finns), epistemologi (kunskapssyn), rationalism, etik och estetik. Precis som alla andra tankesystem bygger objektivismen på vissa premisser som tas för givet, vilket gör att objektivismen i sig blir motsägelsefull. En bra bok om Ayn Rands tankar är: Rand, Ayn., Peikoff, Leonard: The voice of reason - essays in objectivist thought by Ayn Rand, The Ayn Rand Library, vol. V, 1989

Liberala tankesmedjan:

Freedom House

Undersöker frihetsgraden i världen för att sprida frihet och demokrati över hela världen.

Konservativa tankesmedjor:

The Heritage Foundation

Har en tydlig ideologisk linje, dvs. konservatismen. Hörnpelarna är fri ekonomi, begränsad statsmakt och starkt försvar. Tankesmedjan strävar efter att påverka det direkta beslutsfattandet i administrationen och i kongressen. Detta sker oftast genom sakfrågeinriktade utredningar med dagsaktuell karaktär.

American Enterprise Institute

Är mer angelägna om att profilera sina forskare än att föra en ideologisk linje. Men det är inte svårt att se att ideologin håller sig inom konservatismens gränser. Tanken bakom verksamheten är att politiker ska ha en mångfald idéer att välja ifrån. En känd medarbetare är Irving Kristol.

Eagleforum

En tankesmedja som grundades och domineras av den konservativa sexbarnsmamman Phyllis Schlafly som kommunicerar en gräsrotsbaserad konservatism. Hon har varit framgångsrik i sin politiska kamp genom att bl.a. förhindra den feministiska lagen ERA - Equal Rights Amendment. Hon har också haft en stor betydelse för framväxten av Reaganismen, dvs. lägre skatter, mindre statlig makt och en offensiv utrikespolitik. Schlafly och Barry Goldwater utgör den intellektuella grund som Reagan vann sina segrar på. Hon är lite väl konservativ för min smak särskilt när det gäller invandring där hon är väldigt fientligt inställd till de gränsöverskridanden som mexikanerna gör sig skyldiga till. Hon är dock en förebild för starka kvinnor, eller rättare sagt starka människor. När Schlafly kandiderade till senaten 1970 attackerade hennes politiska motståndare henne för att hon var en kvinna. De klagade över att hon skulle komma att vara hemma för vård av barn. Hennes svar var det bästa man kan föreställa sig. "Mina opponenter säger att kvinnans plats är i hemmet/huset. Men min man svarar att en kvinnas plats är i Huset - dvs. det amerikanska representanthuset." (min översättning från boken: Schlafly, Phyllis: Feminist fantasies, Spence publishing, 2003). Som ni ser låter hon sig inte hunsas av politiska motståndare. Istället för att ägna sig åt genusgnäll såsom destruktiva feminister ägnar sin tid åt visar Schlafly hur fel hennes motståndare har, oavsett könet.

I nästa nummer fortsätter inventeringen av amerikanska och svenska tankesmedjor och tidskrifter.

Rekommenderad läsning: Johansson, Mats., Stein, Peter: Frihetens idéer - USA inför 90-talet, Timbro, 1986

Du kan köpa boken här!

2. Majoritetsvalsystem som universallösning

Som jag skrev i nyhetsbrev 2 har Göran Persson tillsatt en kommission som ska utreda möjligheterna till majoritetsvalssystem så att Persson kan få mer makt. (Initierat nr. 1). Många borgare är med rätta oroliga över denna utveckling. Men inte Dick Erixon. Han verkar anse att maktutövning och maktskiften är viktigare än representation. För honom är antalet maktskiften bästa måttet på en bra demokrati. För mig är representativitet (och kunskap) det bästa måttet. Om en majoritet inte är S. eller M. då ska inte regeringen vara S. eller M. Svårare än så är det inte! Om man vill öka sannolikheten för ett maktskifte är det upp till borgarna att agera. Och agerar inte borgarna, ja då får de skylla sig själva. Vi har de politiker vi förtjänar. Jag säger som Leijonborg att en förändring av partistrukturen inte ska tvingas fram via lagstiftning. Rätt så elementärt för en liberalt/liberalkonservativt lagd person. Istället för ett politiskt oligopol borde borgarna organisera sig i en paraplyorganisation där en statsministerkandidat utses. Men detta får man väl bara drömma om eftersom borgarna är så passiva, fega och undfägnande. Ett exempel är Per Heister som är en av redaktörerna på Svensk Tidskrift som i ett mail till mig avslöjar att han tycker att samverkan och organisering är onödigt, det är bättre att försöka övertyga så många som möjligt om att ens egen politik är den bästa. Dvs. det som borgerligheten har gjort i 80 år och vad är resultatet? 9 år i regeringsställning! Bra jobbat! Och vad har man åstadkommit under dessa nio år? Inte mycket! Samma gamla sossepolitik fast i en lägre grad har förts. Så som det alltid varit så ska det förbli! Prestige är viktigare än dynamik och nya idéer.

Initierat
Dick Erixon
Svensk Tidskrift

3. Kons-Net Engelbrekt - Äkta nationalism och kulturkonservatism

Är ett nätverk av konservativa tänkare som strävar efter att skapa en intellektuell grund för en svensk konservativ rörelse. Ett bra initiativ även om jag inte köper deras syn på världen. Det är en nyttig injicering i den halvdöda demokratin i Sverige.

Engelbrekt är nationalister, riktiga nationalister och inte rasister. De vill inte sammanblanda kulturer därför att kulturerna då dör ut och därmed försämras mångfalden i hela världen. Hela världen riskeras att amerikaniseras. De har alltså ingenting emot andra kulturer, tvärtom, Engelbrekt är extrema kulturrelativister. I ett mångkulturellt samhälle måste olika kulturer kunna växa i fred utan någon påverkan från andra kulturer via imperialism. Alla kulturer bygger inte på demokrati och frihet och det ska respekteras. Det är upp till varje kultur att utvecklas spontant. Nationen och kulturen går före staten som alltför ofta förtrycker avvikande kulturer. Exempel i Sverige är den svenska statens förtryck av samer.

Jag gillar idén om kulturell mångfald för det ligger något i att Sverige och andra länder håller på att homogeniseras. Men det är inte USA:s fel. De erbjuder bara ett alternativ. Om vi väljer det amerikanska alternativet är det vår rättighet att göra det. Vi skulle lika gärna kunna välja den turkiska eller det svenska om vi vill det. Dock är det bra om en debatt om kulturer startas så att folk förstår vad ett val innebär. Om man vill bevara sin egen kultur är det bara att göra det. Om kulturen och traditionen dör ut betyder det bara att alltför få önskar ha kvar kulturen och traditionen. Vi människor ska inte underskatta oss själva.

Det känns befriande att fundera över kulturer och traditionella värden. Särskilt när en av de största motståndarna till socialistfeministiska hegemonin är MUF och närliggande nätverk som ser konsumtion och materialism som värden i sig och inte som medel till lycka. Många MUF:are har den materialistiska synen att lycka enbart kan uppnås genom konsumtion. MUF som liberal organisation borde inte försöka styra människors beteende genom att uppmuntra människor att handla mer. Vad har MUF med det att göra? Jag konsumerar hur lite och hur mycket jag vill, det är det som är poängen med kapitalism och liberalism, att jag ska få göra vad jag vill så länge jag inte direkt skadar någon annan.

Engelbrekt
MUF

4. Debatt söker kontroverser inte meningsfulla diskussioner

Inför Debatt 19/1 blev Kalle Strokirk tillfrågad om han ville vara med och debattera. Kalle var intresserad, men när han avslöjade att han är för jämställdhet och mot feminism, slocknade intresset. - Jaha, du är för jämställdhet. Samma respons fick jag när jag för några månader sedan förklarade för en journalist på Sveriges radio att jag är för jämställdhet. Det som eftersöks i sådana program är, inte alltför oväntat, kontroversiella människor som kan göra bort sig i direkttv. Det intressanta är inte kvaliteten på argumenten utan det är åsiktens kontroversgrad som är intressant. När den kontroversielle väl fått sina femton minuter på scen glöms han/hon helt bort, med vissa få undantag. Inte konstigt att debattklimatet är som det är i Sverige. Man är inte ute efter att diskutera utan om att fightas verbalt. Det är det som säljer. Så jag antar att vi har det klimat vi förtjänar.

Debatt

5. Vi är alla SCUM:are

Alla har väl hört talas om Valerie Solanas manshatande verk "SCUM-manifesto". Lisa Guliani har i en krönika protesterat mot manshatet, inte för att det skulle vara felaktigt, utan för att det bara belyser en sida av verkligheten. I själva verket är alla SCUM - även kvinnor! Enligt Solanas är män outvecklade kvinnor, en biologisk miss, en outvecklad X-kromosom. Lisa Guliani ställer sig då frågan vad kvinnors ursäkt är för att vara lika korkade och ondskefulla som män. En extremt misantropisk beskrivning av mänskligheten, men bättre det än manshat och kvinnohat, ska man hata kollektiv ska man göra det ordentligt, förutsättningslöst och inte diskriminera någon grupp. Själv hatar jag selektivt, jag hatar de individer som förtjänar att hatas. Jag hatar inte en grupp. Skulle aldrig falla mig in att hata kvinnor och påstå att kvinnor skulle vara irrationella psykopater vars enda existensberättigande är att sära på benen och utsätta män för psykologisk misshandel. Men så är jag bara en amatördebattör också.

Lisa Gulianis artikel

6. Svenskars mentalitet

Den konservative författaren P.J. O'Rourke har i en bok skrivit följande om Sverige:

"The last time I walked through Gamla Stan, I didn't wonder where the crazy people were. In Sweden the craziness is redistributed fairly. They're all a little crazy"

"Den senaste gången jag gick genom Gamla stan, funderade jag inte över var alla galna människor var. I Sverige är galenskap rättvist återfördelat. De är alla lite galna". (min översättning)

Ett skämtaktigt sätt att kritisera den hysteriska fördelningspolitik som kännetecknat och kännetecknar svensk politik. Dessutom är det en intressant aspekt i frågan om psykvården i Sverige.

Läs mer här!

7. Konstbråket - finkulturens krusiduller

Egentligen borde jag inte slösa några ord på det stora finkultursbråket där en rödvinsvänster-konstnär har hyllat en palestinsk terrorist. Jag förstår den israeliska ambassadörens reaktion men jag tar avstånd från hans sabotage. Yttrandefriheten ger alla rätt att uttrycka sig som man vill, i samma frihetslag finns en rätt att bojkotta och fördöma ett konstverk. Men i den finkultursanda vi har i Sverige så är det väl ett konstverk att förstöra ett konstverk också. Det ligger ju i linje med all annan konst vars syfte enbart är att vara så obegriplig och vulgär som möjligt. Rödvinsvänstern anser att barnporr och hyllande av terrorister är konst. För mig är konst något vackert, något som man kan beskåda och njuta av. Men i rödvinskulturens Sverige går konst enbart ut på att provocera. Det är ju förståeligt eftersom finkulturens konstutställningar är så obegripliga, tråkiga, makabra, fula och vedervärdiga så ingen vettig person bryr sig om att se på skiten. Då återstår ju bara provokationer.

Det stora problemet med det aktuella konstverket är att det inte går att bojkotta skiten eftersom staten är finansiär. Tokvänstern oroar sig istället över att man inte kan ställa kritiska frågor för att förstå terrorister. Men att förstå och försvara är inte samma sak och det är det tokvänstern har så svårt att skilja på. Dessutom är det bättre att helt enkelt ställa frågan istället för att arrangera ett värdelöst konstverk på svenska skattebetalares bekostnad. Att Israel uteblir från Göran Perssons meningslösa konferens är ett utmärkt agerande. Israel bör lära sig att välja sina strategier. Att bojkotta något ligger inom demokratins ramar, att sabotera något gör det inte. Den svenska regeringen bör i sin tur lära sig att lämna kulturen i fred samt att kritisera Israel och Palestina när det är relevant istället för att hylla mord och terrorism.

Läs mer här!
Och här!

8. Timbros degenering

I samband med Timbros 25 års jubileum gavs den mest patetiska bok som skådat högerns ögon ut. Tidigare har Timbro givit ut kontroversiella och starka böcker som "Tokfeminismen" och "Feminismens offer". Jämför detta med dagens skörd av PR-kåta och intellektuellt ohederliga bokproduktion.

"Feminismens offer" av Bodil Bryntesson

"Tokfeminismen" av Birgitta Kurtén-Lindberg

Dagens PR-skörd:

"Frihet och feminism" av Carolin Dahlman och Johanna Möllerström

9. Svenskt bistånd är lika med socialistiska prestigeprojekt

"Den dubbla resan" av Elina Eriksson är en personlig skildring av ett biståndsarbete i Vietnam efter Vietnamkriget. Författaren är sociolog, en unik sådan, hon är nämligen inte vänsterinriktad. Hon var efter Vietnamkriget, tillsammans med sin man, med i ett biståndsprojekt som tillsammans med företaget Bai-Bang byggde upp en stor ståtlig massafabrik som inte ens hade en motsvarighet i Sverige. Detta trots att det inte fanns några garantier för att man skulle kunna transportera träd till massafabriken på grund av dålig infrastruktur och politiska maktspel. Man hade alltså ett biståndsprojekt där man byggde upp en massafabrik, i ett skakigt kommunistland, som man inte hade råd att bygga upp i Sverige. Hur tänker man då? Hur många skattepengar har gått till dylika projekt? Är det detta mina föräldrars föräldrar har arbetat för? Sedan hade inte vietnameserna någon nytta av en fabrik som de inte kunde förvalta eftersom de inte hade tillräckligt bra kompetens. Infrastrukturen var urusel, de vägar som byggdes anpassades efter militära strategier. Varför byggde man upp en fabrik innan man hade byggt upp infrastrukturen? Innan man hade utbildat människor i självständigt tänkande? Empowerment!? Varför satsade man på ett projekt som inte leder till att befolkningen kan bygga upp egna företag? Det projektet gick bara ut på att imponera med svenskt kunnande och sedan låta kommunisterna få ta del av den teknik som Sverige innehade. Visst är industrialisering ett viktigt steg för att höja välfärden, men det måste ske i rätt ordning. Man börjar inte med att slå upp en stor fabrik i ett kommunistland. Man borde ha börjat med att utbilda och hjälpa befolkningen att klara sig på egen hand. Framförallt borde man ha tagit till sig av de kunskaper om företagsekologi/företagsmiljö som Sven Rydenfeldt hade att erbjuda.

Elina Eriksson beskriver inte enbart sin fysiska resa i Vietnam utan även sin ideologiska resa från vänsterns FNL-grupperingar till ett mer nyktert och konservativt högerperspektiv. Som bonus ingår också en känslomässig resa med romantiska förtecken. Den dubbla resan är alltså fysisk och andlig. En mycket läsvärd bok om svenskt slöseri!

Eriksson, Elina: Den dubbla resan, Contra, 1988

Du kan köpa boken här!

Pappersfabriken i fråga var ett storstilat prestigeprojekt som kallades Bai-Bang-projektet. Enligt Sven Rydenfeldt fortsatte Sverige att finansiellt stödja detta projekt med 345 miljoner kr. trots Vietnams militära äventyr i Kambodja och Laos. Inte konstigt att Sverige var ett FNL-vänligt land när Sverige definierar fredlig socialism på ett dylikt sätt. USA:s misstag var inte att attackera Vietnam, USA:s misstag var att de inte gjorde det ordentligt såsom USA gjorde i Irak.

Ännu intressantare blir svensk biståndspolitik när man betänker att det stora pappersbruket Bai-Bang invigdes i november 1982 av statsrådet Roine Carlsson (s) och redan en månad efteråt upphörde produktionen på grund av brist på virke och kemikalier.

Ett liknande projekt har genomförts i Tanzania - Mufindiprojektet - där ett modernt pappersbruk slogs upp på ett område med helt otillräckliga skogstillgångar. Så skulle aldrig en girig kapitalist ha agerat!

Biståndspolitiken har varit densamma under de borgerliga åren vilket tydligt visar att borgarna inte ens i regeringsställning lyckas utmana den socialistiska hegemonin. Under de borgerliga åren 1976-1982 gav Sverige 440 miljoner kr. till det kommunistiska Tanzania - det är mer än något annat land i världen gjorde under samma tidsperiod.

Rydenfeldt, Sven: Bönder mat socialism, Liber, 1983

Du kan köpa boken här!

Det skulle vara intressant, och framförallt deprimerande, att se hur mycket bistånd Sverige slösat på socialistiska mördarregimer under alla dessa år. Ian Wachtmeister och Per Ahlmark har utförligt beskrivit hur den intellektuella debatten var då. Det är en dyster men värdefull läsning.

Wachtmeister, Ian: Elefanterna, Sellin, 1990

Du kan köpa boken här!

Ahlmark, Per: Det öppna såret - Om massmord och medlöperi, Timbro, 1997

Du kan köpa boken här!

Ahlmark, Per: Vänstern och tyranniet - Det galna kvartsseklet, Timbro, 1994, 2003

Du kan köpa boken här!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|