HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Det oskrivna bladet och färgen på täcket!
 

2005-07-31

1. Regeringsskifte kräver samarbete
2. Ska LO få pengar från staten?
3. En debatt om Vaxholmskonflikten har blommat upp
4. Ett år för misshandel - Dags för omvänd bevisbörda
5. Ilan Sadé uppmärksammar Centerpartiets ideologiska felkurs inom jämställdhetspolitiken
6. Liberalkonservatismen - En möjlighet eller ett riskprojekt?
7. Frankenstein - en filosofiskt djup skräckhistoria
8. Tjänstekvinnans son - August Strindberg
9. The blank slate och färgen på täcket
10. Många ursäkter för ROKS har man hört, men detta måste ändå ta priset
11. RFSL beskyller indirekt en KDU:are för nazism
12. Hur försvara demokratin?
13. Indien en kommande stormakt

1. Regeringsskifte kräver samarbete

Jag och folkpartisten Per Schmidt har skrivit en artikel i Boråstidningen om att det behövs ännu mer samarbete mellan de borgerliga partierna för att säkerställa ett maktskifte i Sverige. Vi vill med denna artikel föregå med gott exempel och visa på att aktiva partister kan samarbeta med partister i andra partier. Att samarbeta över partigränserna har länge varit känsligt särskilt inom Centerpartiet. Under de borgerliga regeringsåren 1991-1994 gjordes försök att öka samarbetet och gemenskapen borgare emellan. Tyvärr fanns det två halvsossar med i regeringen som gjorde allt för att försvåra det borgerliga samarbetet. Jag syftar givetvis på Olof Johansson och Bengt Westerberg. Men nu är det slut på detta. En ny generation centerpartister har tagit över, en generation som växte upp under 1980-talets nyliberala fläktar. Olof Johansson och Bengt Westerberg var istället produkter av 1968-rörelsen.

Läs artikeln här!

Denna artikel har också, något förkortad, publicerats i Folkpartiets interntidning NU 7 juli 2005.

Härmed vill jag också dementera att jag hatar alla folkpartister som vissa av mina läsare verkar tro.

Den här artikeln bygger på en artikel som jag fick publicerad i centertidningen Politisk Tidskrift.

2. Ska LO få pengar från staten?

Den 16 juli fick jag in en insändare om LO och dess inflytande över Socialdemokraterna i den socialdemokratiska tidningen Dalademokraten. Jag skrev den som ett svar på en tidigare insändare som klagade på att statliga bolag betalar 600 000 kr. i medlemsavgifter till Svenskt Näringsliv som har mage att våga ifrågasätta den "heliga" arbetsrätten. Jag ifrågasätter i min tur riktigheten att staten ger LO minst 100 miljoner kronor och att LO ger Socialdemokraterna 6 miljoner kronor varje år. Skulle inte detta vara värre än ynka 600 000 kronor? Jag föreslår att staten slutar ge LO och andra organisationer pengar. Möjligtvis kan staten under en övergångsperiod erbjuda ett grundstöd lika för alla organisationer men siktet måste vara att organisationer ska vara självförsörjande. Vidare anser jag att staten ska sälja ut så gott som alla statliga bolag så slipper vi problemet med eventuella medlemsavgifter.

Läs insändaren här!

Lite kuriosa! Rubriken för min insändare var i DD:s pappersversion "Ska LO få pengar från staten?". På Internetversionen fick min insändare följande rubrik "Svar från Svenskt Näringsliv". Smickrande men föga sant. Jag skickade därför ett mail till insändarredaktionen och påtalade att jag inte har något mandat från Svenskt Näringsliv att svara på insändare. Jag fick till svar att rubriken var olyckligt formulerad och att den från början var ett arbetsnamn och att den som ansvarade för att lägga ut insändaren på nätet hade glömt att dubbelkolla rubriksättningen i pappersversionen. De lovade att åtgärda detta! (Men det har ej åtgärdats av någon anledning)

3. En debatt om Vaxholmskonflikten har blommat upp

Som ni läste i förra nyhetsbrevet har jag startat en liten kampanj mot fackförbund i allmänhet. Jag har fått två relativt sakliga och nyanserade svar som jag har svarat på. (Ej publicerat än). De var ganska defensiva och försökte förklara för mig att fackförbund i Sverige inte är främlingsfientliga för att de vill stänga ute letter från svensk arbetsmarknad genom att tala om solidaritet över landsgränserna. De ville också tala om för mig att maktförhållandena mellan fackförbund och ondskefulla arbetsgivare med stora resurser legitimerar ologiska resonemang såsom att slå vakt om kollektivavtal och plädera för att bryta kollektivavtal genom sympatiåtgärder. Inte konstigt att så få företag startas i Sverige när folk har den synen på det som är själva grunden till välfärd i samhället.

I Captus läste jag någon dag senare efter att min insändare i AT publicerades om en debattör som hade skrivit om Vaxholmskonflikten i Göteborgsposten. Han hade tagit parti för letternas rätt att arbeta i Sverige och det slutade med att han hotades av fackligt anslutna byggnadsarbetare. Hoppas att Metall, byggnads och övriga fackförbund i Avesta inte är lika hotfulla.

Läs artikeln här!

För vidare läsning rekommenderar jag debatten mellan Fredrick Federley (cuf) och diverse fackförbundsfolk på Europaportalen: Läs artikeln här!

Federleys första inlägg i ämnet "Självklart be letter om ursäkt"

Hans Tilly från Byggnads svarar "Utländsk arbetskraft ska behandlas som svensk"

Merit Wager kritiserar Hans Tilly "Följer svenskar löneavtalen i Lettland"

Fredrick Federley svarar Hans Tilly "Även svenska byggjobbare har olika löner"

Roger Tiefensee (c ) försvarar i viss mån Federleys linje "Orimligt med sympatiåtgärder under arbetsfred"

Christer Wälivaara och Christer Carlsson på Byggnads svarar "Letterna i Vaxholm fick aldrig välja"

De skriver: "Byggnads har aldrig någonsin kunnat tvinga någon att bli medlem, och vi har aldrig förnekat någon friheten att acceptera dåliga förhållanden."

Ett stort skämt med tanke på det som hände i Vaxholm. Det finns en utspridd tro att minimering av alternativ inte är ett tvång. Så länge man har två alternativ har man ett val och därmed är det inget tvång. Bullshit är mitt enkla svar på det!

Socialdemokraten Anders Bengtsson skriver "Klassisk klasskamp pågår"

Lennart Olovsson som är avtalssekreterare på Byggnads svarar "Det handlar om solidaritet - löntagarna måste agera"

Läs även debatten mellan Johnny Munkhammar och Hans Tilly:

"Stäng inte gränsen till Europa" av Johnny Munkhammar

Johnny Munkhammar påtalar det självklara att fackens kollektivavtal i själva verket är kartellbildningar.

"Försämra inte våra avtal" av Hans Tilly

Hans Tilly kan tydligen inte skilja på "rätten att förhandla" och "rätten att få precis som man vill oavsett vad motparten tycker".

4. Ett år för misshandel - Dags för omvänd bevisbörda

En 29 årig man ägde civilkurage nog att tillrättavisa tre psykopater som stod och pissade på allmän plats. För detta mördades han på öppen gata. Folk stod bredvid och tittade på. Straffet för brottet blev 1 år för grov misshandel, men bara för en av de tre männen. Den andra fick villkorlig dom för misshandel. Den tredje kom undan på grund av bevissvårigheter. Vittnena kunde inte hålla sig till ett konsekvent vittnesmål och den tekniska bevisningen var undermålig. Antagligen berodde det hela på klantiga poliser. Kanske har Leif G.W. Persson rätt i att svensk polis är latast i hela världen. Vidare hade videokameror på allmänna platser varit till en stor fördel i bevisningen.

Nu väntar jag mig att Johan Linander ( c ) ska yrka på omvänd bevisbörda eller med sedvanlig eufemism samtyckeskrav. De tre männen måste bevisa att den slagne 29-åringen samtyckte till slagen. Att två av männen kom undan och den tredje enbart fick ett år är ett tydligt bevis på hur ungdomar förtrycker medelålders män. Samhället tar helt enkelt inte våldet mot män på allvar då de tre männen kom undan. Därför måste vi lagstifta!!!! (OBS! Mycket ironi).

Läs om detta här!

5. Ilan Sadé uppmärksammar Centerpartiets ideologiska felkurs inom jämställdhetspolitiken

Det har visat sig att jag inte var ensam om att på senaste centerstämman irritera mig på centerombudens skitsnack om kollektivt ansvar och systematiskt förtryck av kvinnor. Läs mer om det i nyhetsbrev 48. Även Centerpartiets Högskoleförbunds ordförande Ilan Sadé kunde se igenom all den ideologiska sörja som flutit in i Centerpartiets annars så nyanserade världsbild.

Han skriver: "Centerstämmans jämställdhetsdebatt härförleden var en bisarr uppvisning i könsgeneraliseringar. Ombud efter ombud gick upp i talarstolen och förklarade alla mäns ansvar för ökad jämställdhet. Inte alla människors ansvar, utan alla mäns dito. Nyfödde lille Kalle skulle tydligen i kraft av sitt kön ha fötts in i en tyngre ansvarsställning för att åstadkomma jämställdhet än Berit Andnor. Så det kan gå.

Ett annat uttryck för gruppgeneraliseringar är debatten om "mäns våld mot kvinnor", som det brukar heta. Ett upprop i Piteå där män skriver under att de fördömer våld mot kvinnor har blivit så omhuldat av den politiska gräddan att ett antal personer vid det här laget lär ha fått sin inkomst tryggad som ambulerande föreläsare. Men vänta ett slag! Vad signalerar detta mansupprop? Jo, att vi män borde inse att vi skall lägga av med misshandel av kvinnor. "Hörni grabbar, nu får vi allt lägga av". Jag tycker det är vansinnigt, för att inte säga förolämpande, att spela på könstillhörigheten i dessa sammanhang."

Läs artikeln här!

Kan också vara bra att läsa om skattehungriga feminister av Nima Sanandaji i Captus!

Och Tomas Brandbergs artikel "Bär "vanliga män" skulden för våld mot kvinnor?" i samma tidning!

6. Liberalkonservatismen - En möjlighet eller ett riskprojekt?

Som ni alla redan vet förespråkar jag en ideologisk hybrid vid namn Liberalkonservatism som kort och gott kan sammanfattas med frihet under ansvar. Konservatismen bidrar med krav, etik och moral samt en mer spontan ordning som regleras av tydliga och gemensamma spelregler. Konservatismen ger också liberalismen lite värme till den atomistiska människosyn som liberalismen dras med. Visst kan liberaler som tror på individen (såsom jag gör) söka sig till olika gemenskaper, men jag tror att det är viktigt att ta med detta även i politiken. Om man ska övergå från dagens socialdemokratiska samhälle till ett rent (ny)liberalt samhälle är det viktigt att bevara en viss nivå av trygghet under övergångsperioden. Jag tror att människor tillsammans utan staten kan skapa trygghet tillsammans, men attityder tar tid att skapa. Därför måste liberaler ta mer hänsyn till konservativa och kommunitära idéer för att kunna skapa det frihetliga samhället.

Jag anser också att det är viktigt att staten garanterar en grundtrygghet lika för alla så att ingen hjälplöst faller mot marken utan fångas upp av ett effektivt skyddsnät. Nyliberaler och klassiska liberaler brukar ha en tendens att bortse från det behovet vilket konservativa inte gör. Socialliberaler i sin tur brukar överdriva behovet av trygghet genom att förespråka det socialdemokratiska inkomstbortfallssystemet vilket leder till en gigantisk och ineffektiv offentlig sektor.

Robin Sunström skriver i Captus om "Liberalismens inte helt gyllene framtid"!

Denna artikel är mer inriktad på strategier och inte så mycket på ideologi, men den ger mig rätt i mitt grundläggande resonemang. Robin Sunström tycker att det är viktigt att liberaler allierar sig med de konservativa i Sverige, dels därför att vi har ett socialdemokratiskt samhälle idag och dels för att de konservativa i Sverige har påverkats mer av liberalismen än av socialismen.

Läs även Per-Olof Samuelssons artikel på Nattvakten som anser att liberalkonservatism är något grumligt och farligt!

Roland Poirier Martinsson skriver om att det börjar bli inne att vara konservativ!

7. Frankenstein - en filosofiskt djup skräckhistoria

Frankenstein är en filosofiskt djup skräckhistoria som enligt författaren själv utgår från den fundamentala livsprincipen - livets helgd. Vad är liv? Frankenstein leker Gud och skapar en levande varelse. En sådan måste enligt vårt tänkande vara något fasansfullt. Jag tror att just detta är förklaringen till att detta skräckdrama har skapat så mycket fascination. Den skakar oss i grunden och är inte enbart något ytligt skräck för skräckens egen skull. Jämfört med filmatiseringen av Frankenstein är boken mer filosofiskt och komplext uppbyggd. Den beskriver de olika aktörernas motiv mycket bättre än filmerna vilket ger en bättre bakgrund till skräckhistorien.

Vilken moral bygger denna välskrivna bok på? Hur ska ansvar och skuld fördelas mellan de olika aktörerna i boken?

Läs min recension här!

8. Tjänstekvinnans son - August Strindberg

Huvudpersonen i "Tjänstekvinnans son" Johan antas vara Strindbergs alter ego. Mycket tyder på att boken till viss del är självbiografisk. Boken handlar om en sökare som drivs av en stark oro och ångest samt en känsla av rotlöshet. En intressant andlig resa. Hela boken domineras av Johans sökande efter mening i tillvaron. Underrubriken är också "En själs utvecklingshistoria 1849-1867".

Läs min recension här!

9. The blank slate och färgen på täcket

Bland många intellektuella i västvärlden utgår man från den obevisade teorin "The blank slate" eller på svenska "Det blanka bladet"/"Det oskrivna bladet". Teorin går i korthet ut på att människor föds som blanka blad utan något beroende av biologiska faktorer. Könsskillnader är fullständigt socialt konstruerade och biologiska faktorer mellan individer kan överskridas av sociala och kulturella faktorer. Detta är dock inte sant. Vetenskapen har tydligt visat att 40-50 % av beteendeskillnader beror på gener, 0-10 % av gemensamma miljöfaktorer och 50 % av unika miljöfaktorer. Detta betyder att människan föds med vissa förutsättningar, vissa genuppsättningar. Detta betyder inte att vi är determinerade att bete oss på ett bestämt sätt. Det betyder bara att vi påverkas av våra gener att gå i en viss riktning. Miljön har också en betydelse på så sätt att våra erfarenheter och upplevelser styr våra beteenden.

De som tror att människor saknar vilja på grund av generna har fel eftersom generna inte fungerar så. Det finns inga mecka-med-bilar-gener som många feminister med förlöjligande tonfall brukar beskriva biologiska förklaringsmodeller. Däremot finns det olika genuppsättningar som gör att olika människor dras till vissa verksamheter. Det betyder inte att alla kvinnor är omsorgstagare och att den kvinna som gillar att mecka med bilar eller är duktig på att räkna matte inte är en riktig kvinna. Det betyder bara att man inte kan dra slutsatsen att verksamhetsområden som inte består av exakt lika många kvinnor som män diskriminerar kvinnor och tvärtom. Att vilja något är inte att välja vad som helst utan någon kostnad. Alla kan inte vara bäst på störtlopp och maratonlöpning. Alla är inte utrustade med en kropp som ger förutsättningar till att bli en body-builder (alla fall inte om man vill ha en chans att vinna dylika tävlingar). Det finns begränsningar och inom dessa begränsningar är det viljan som styr.

Många i Sverige har förläst sig på Nina Björks "Det rosa täcket" som i princip handlar om att män och kvinnor fostras in i olika roller genom förväntningar och uppfostran. Biologin har ingen betydelse i Nina Björks värld utan allt är uppbyggt på sociala och kulturella faktorer. Jag har själv läst och imponerats av Björks retorik men har med tiden mer och mer insett hur omöjlig "det blanka bladet" i själva verket är.

Vänsterideologen Noam Chomsky har på ett bra sätt förklarat faran med John Lockes Tabula Rasa: "Om det är så att människan är en fullständigt formbar och plastisk varelse, utan medfödda strukturer i hjärnan och utan några inre behov av kulturella och sociala karaktärer, då kan staten, företagsledaren, teknokraten eller den centrala kommittén forma honom/henne efter bestämda mallar." (Steven Pinker: "The Blank Slate", s. 300) (Översatt av mig)

Alltså är man mer fri med gener än vad man är utan gener där auktoriteter kan fylla människors blanka sidor med vilket innehåll som helst.

Steven Pinker har också förklarat hur våld är en naturlig del i människans liv. Våld är en överlevnadsstrategi. Om båda parter anser att våld är något som inte ska brukas och att krig är för kostsamt uppstår inga krig. Tyvärr finns det alltför många motparter som inte tänker så. Om alla tänkte lika angående krig då skulle vi uppnå en högre välfärd. Men det är meningslöst att tala om utopier när vi lever i verkligheten. I verkligheten måste vi försvara oss när vi blir attackerade och därför behövs våld. Att män är överrepresenterade bland våldsverkare kan ha att göra med testosteronnivån och muskelmassan samt fortplantningsposition. Män har en sämre position än kvinnor när det gäller att välja ut sina partners och att få sin del av makten över barnen. Mäns fortplantningsstrategi är att sprida säden till så många kvinnor som möjligt för att öka sannolikheten att föra sina gener vidare. Kvinnors fortplantningsstrategi är mer inriktad på kvalitet eftersom kvinnan investerar mer vid fortplantningen. Kvinnan kan ju inte få fler barn under den tid då hon är gravid och därför kan inte kvinnan välja vilken slashas som helst. Därför måste mannen visa upp sina styrkor och för vissa män kan det gå överstyr. I dagens civilisation är inte detta något större problem men det förklarar varför det har sett ut som det gjort. För att stödja min tes om att män inte har fler onda motiv än vad kvinnor har citerar jag följande ur Pinkers bok: "... mer än 80 % av kvinnorna och mer än 90 % av männen har fantiserat om att döda människor som de inte gillar, särskilt rivaler i kärlekshistorier, styvföräldrar och människor som förödmjukat dem offentligt." (s. 316-317) Förvisso är det fler män som har fantiserat om att döda någon, men när det är så många kvinnor som tänker lika som män kan man dra slutsatsen att män och kvinnor har lika mycket goda som onda avsikter. Framförallt om man tar hänsyn till alla egenskaper och avsikter som män och kvinnor har.

När det gäller könsskillnader kan man först fastslå att skillnaderna är större mellan individer än mellan könen. Detta betyder dock inte att dessa könsskillnader inte existerar och att dessa skillnader inte får någon påverkan i samhället. Här kommer några exempel på könsskillnader: "Män är i genomsnitt bättre på att tolka roterande objekt och kartor, kvinnor är bättre på att komma ihåg landmärken och att positionera objekt. Män är bättre kastare och kvinnor är mer händiga. Män är bättre på att lösa matematiska problem som redovisas med ord medan kvinnor är bättre på att lösa matematiska kalkyler. Kvinnor är mer känsliga för ljud och dofter, har bättre djupseende, matchar former bättre och är mycket bättre på att läsa ansiktsuttryck och kroppsspråk än vad män är." (s. 345) Den som är intresserad av vad vetenskapen har fått fram om könsskillnader bör läsa sidorna 346-350 i samma bok.

Den som har något emot dessa skillnader har begått det klassiska misstaget som David Hume har påtalat, dvs. att förväxla är med bör. Det är så här det ser ut. Det är en värderingsfråga att påstå att män har bättre egenskaper än kvinnor eller vice versa. Eller att påstå att dessa skillnader är önskvärda eller inte.

Hur detta kan få effekter på samhället, utan att det har något med diskriminering att göra, beskrivs på följande sätt: "Om man matchar spridningen av karaktärsdrag mellan män och kvinnor med spridningen av efterfrågan på jobb på marknaden är chansen liten att proportionen män och kvinnor är identisk inom varje yrke eller att genomsnittslönen för män och kvinnor är exakt lika." (s. 355)

Man kan även formulera det så här: "Det är osannolikt att kvinnliga matematiker utsätts för extrem diskriminering, att manliga utvecklingspsykolinguister utsätts för extrem diskriminering och att evolutionspsykologer är fullständigt befriade från diskriminering." (s. 355)

Det skulle vara bra om det gick att föra en konstruktiv diskussion om könsskillnader utan att bli beskylld för biologism, reaktionism och kvinnofientlighet. Den som förnekar könsskillnader och försöker påtvinga samhället ett bestämt mönster tar en väldigt stor risk när det gäller människors välfärd. Det som behövs är att alla barriärer försvinner (och idag är så gott som alla barriärer borta) och sedan får den spontana ordningen bestämma mönstret.

Besök Steven Pinkers hemsida!

10. Många ursäkter för ROKS har man hört, men detta måste ändå ta priset

Mycket har man läst och hört, men denna ursäkt, levererad av socialdemokraten Anita Tärneborg, för Wachenfeldts beteende måste väl ändå ta priset?

"- Ireen berättade att hon som gjort reportaget hade blivit som en del av organisationen och varit med på allt deras arbete i över ett år. Ett par veckor innan programmet ska sändas kommer reportern tillbaka och Ireen beskrev det som att det var en helt annan person som då ställde frågor än den personen som hon lärt känna under tiden som dokumentären spelades in. Anita säger att när hon såg hur förvirrad Ireen von Wachenfeldt var när reporten ställde frågorna, men att det självklart var en olycklig formulering.
- Sen är det så typiskt att man alltid försöker hitta sätt att slå ner på jämställdhetskampen. I och med Feministiskt Initiativ har frågorna uppmärksammats på ett bra sätt och kvinnojourerna runt om i landet gör ett jättejobb generellt så det är synd att det blev såhär."

Förvirrad? Oki.

Läs artikeln här!

Det här är roligt:

"Lindex senaste kampanj för trosor visar upp olika trosmodeller. Men inte bara det, trosorna bärs upp av ett antal kvinnor och bilderna är närbilder på deras rumpor. - I såna lägen ställer jag mig frågan. Vad händer med vårt undermedvetna? Jag blir i alla fall arg och ledsen när reklam som verkar oskyldig anspelar på sexualiseringen av kvinnor."

Låt oss bryta ned dessa påståenden i sina beståndsdelar:

"Lindex senaste kampanj för trosor visar upp olika trosmodeller."

Detta är upprörande!

"Men inte bara det, trosorna bärs upp av ett antal kvinnor och bilderna är närbilder på deras rumpor."

Men inte nog med att Lindex gör en kampanj för sina trosor med hjälp av trosmodeller. De använder kvinnor som modeller också. Har ni hört va? Varför kan inte män stå modeller likaväl? Och dessutom är de närbilder på rumpor. Varför måste man fokusera på just rumporna? Varför inte på huvudet? Eller fötterna? Blir det bättre med dockor?

"- I såna lägen ställer jag mig frågan. Vad händer med vårt undermedvetna? Jag blir i alla fall arg och ledsen när reklam som verkar oskyldig anspelar på sexualiseringen av kvinnor."

Sedan sker något hemskt i våra undermedvetanden och vi tror att kvinnor enbart är varelser med Lindextrosor på sig. Och vi tror ju alla att detta är oskyldigt, men det är patriarkatet som lurar i vassen. Akta er!!!!!!

11. RFSL beskyller indirekt en KDU:are för nazism

Det är sådana här exempel som utvisar organisationer som RFSL och liknande homolobby som använder sig av feministiska tankegångar om systematiskt förtryck och liknande trams. Joseph Christenson från KDU tyckte helt enkelt att det är en katastrof att man inte tar hänsyn till barnperspektivet i tillräckligt stor utsträckning när det gäller inseminering av lesbiska kvinnor. Man ska inte experimentera med barn!

På det svarar Mikael Björk Blomqvist, förbundsordförande i RFSL Ungdom: "Ordet familjefientlig lobby luktar nazityskland på 30- talet och tal om en judiska lobbyn".

Mer behöver inte tilläggas! KDU vann eftersom RFSL började göra referenser till Hitler. Antagligen i brist på motargument.

Läs här!

12. Hur försvara demokratin?

Ni som följt mina funderingar under en lång tid vet att jag är medarbetare på Contra och att jag så gott som varje vecka svarar på frågor från Contras läsare. Här lägger jag ut en principiellt mycket viktig fråga:

Hur ska ett demokratiskt samhälle bemöta rörelser som vill avskaffa demokratin?

Hur demokratin ska försvara sig mot icke-demokrater är en klassisk fråga som oftast får två olika svar. Det ena svaret är att intoleranta och icke-demokratiska rörelser och åsiktsbildningar ska förbjudas eftersom dessa människor inte accepterar de demokratiska spelreglerna. Problemet med detta resonemang är ju givetvis att man gör undantag för vissa grupper, alla människor och åsikter är inte lika inför lagen. I detta problem ingår också avgränsningsproblemet. Var ska gränsen gå? Ett aktuellt exempel är dagens lagstiftning som förbjuder hets mot folkgrupper och homosexuella men som tillåter hets mot kön och andra grupperingar. Försöket att lagstifta bort vissa åsikter leder oundvikligen till godtycklighet. I ett tolerant samhälle måste man även vara tolerant mot de intoleranta annars undergrävs de demokratiska principerna.

Den andra vägen är att tillåta icke-demokrater att öppet tycka vad de vill. Problemet här kan vara om den ekonomiska och sociala situationen i samhället är prekär. Då kan vissa demagoger utnyttja situationen för att upphäva demokratin. Hitler är ett sådant exempel som lyckades få med cirka 40 % av befolkningen på sin antisemitiska linje. Problemet är också majoritetens förtryck av minoriteten. Minoritetsgrupper i samhället har ju svårt att försvara sig mot majoritetsgrupper eftersom majoritetsgruppen lättare vinner val än minoritetsgrupper.

En lösning på detta är styre under lag eller konstitutionsstyre. Ett exempel på ett sådant styre är USA där konstitutionen har en väldigt stor betydelse för den amerikanska politiken. Med hjälp av principen checks-and-balances är det svårt att genomföra drastiska förändringar i samhället såsom att säga upp vissa gruppers rättigheter. Maktfördelningen mellan presidenten som verkställer beslut, kongressen som beslutar och högsta domstolen som övervakar att besluten inte strider mot konstitutionen gör att risken med att tolerera de intoleranta minskar. Då USA har en rättighetskatalog i konstitutionen som reglerar medborgarens rättigheter gentemot staten och då ingen av de tre institutionerna; presidenten, kongressen och högsta domstolen, kan överta hela makten i samhället finns det en effektiv spärr mot intoleranta majoritetsgrupperingar. På så sätt kan man ha en väldigt liberal demokratisyn utan att riskera att demokratin undergräver sig själv.

Det bör också betonas att det kan finnas fördelar med att tillåta de intoleranta att uttala sina åsikter på så sätt att de som är demokrater kan kritisera de intoleranta. Om demokrater försöker trycka ned vissa åsiktsbildningar uppstår martyrskap och de som mottar de intolerantas budskap får då heller inga motargument från demokraterna eftersom demokraterna låtsas som att de intoleranta inte existerar. Att förbjuda åsikter är som att lägga locket på en kokande kastrull.

Prenumera på Contras nyhetsbrev!

13. Indien en kommande stormakt

Anna Kinberg Batra som är gift med skånskindiern och komikern David Batra har skrivit en intressant bok om Indien som är ett land på väg att ta sig ur fattigdomsfällan. Indien har faktiskt tackat nej till svenskt bistånd vilket är ett tydligt tecken på att svenska biståndsorganisationer inte förstår vad som håller på att ske i Indien och att de inte förstår vad det är som gör ett land rikt. Inget land har fått välstånd på grund av biståndspengar i sig. Möjligtvis kan biståndspengar användas för att investera i infrastruktur och institutioner som är en mycket viktig grund för ett växande land.

Anna Kinberg Batra har tidigare gjort sig känd för det fördomsfulla uttalandet att lantisar är mer korkade än stadsbor. En sådan nonchalant, arrogant och elitistisk syn är inte vad Sverige behöver. När man betänker vilka idiotier som Stockholm påtvingar folk i hela landet så har man svårt att ta Kinbergs uttalande på allvar. Men nu ska jag inte själv falla för fördomsfällan och utgå från att Anna Kinberg inte har utvecklats och mognat. Med tanke på den bok som hon just skrivit verkar det som att hon har mognat rejält.

Det svenskar främst associerar med Indien är Bofors, heliga kor, hinduism och möjligtvis Bollywood (som är en intressant motvikt till Hollywoods ytliga kommersialism). Indien som blev självständigt från Storbritannien 1947 antas också vara ett mycket fattigt land vilket är en mental kvarleva från 1970-talets låga standard som orsakades av slutenhet, planekonomi och protektionism. Socialisten Jawaharlal Nehru har mer ansvar för Indiens problem än vad någon kolonialmakt någonsin har haft. Nu har Manmohan Singh reformerat Indien efter Rajiv Gandhis valmanifest. Rajiv Gandhi mördades kort efter valet 1991.

Självklart återstår det mycket att göra då 352 miljoner fortfarande befinner sig under fattigdomsstrecket och då kastsystemet fortfarande har en viss inverkan på det indiska samhället. Men utvecklingen går åt rätt håll. Nu kan mer än hälften av indierna läsa och över 300 miljoner indier lever bättre än det som vi i västvärlden betraktar som medelklass. Fattigdomen har minskat från 62 % 1966 till 32 % (Johan Norberg: Till världskapitalismens försvar, Timbro, 2001) och kastsystemet blir mindre och mindre relevant ju mer handeln breder ut sig. I ett globaliserat och öppet samhälle är det omöjligt att bevara en gammal struktur som inte bygger på kompetens utan på medfödd status. Det syns tydligt i städerna där kastsystemet har urholkats rejält jämfört med landsbygden. Vänsterförfattaren Lasse Berg som reste runt i Indien på 1960-talet trodde att en socialistisk revolution skulle rädda de fattiga indierna. När han reste tillbaka trettio år senare fick han erkänna att indiernas välstånd hade förbättrats rejält och detta tack vare marknadsekonomin och inte någon socialistisk revolution. Världen behöver fler människor med förmågan att ändra sig när verkligheten talar emot ideologin alltför mycket.

Om man vill se hur stor betydelse marknadsekonomi, frihandel, utbildning (som är mycket väl utvecklat i Indien, tänk bara på matematiken inkl. pi och nollan så förstår ni) och institutioner har för ett lands tillväxt kan man jämföra Kinas och Indiens utveckling under historien. Indien har fler oscarsvinnare, Hollywoodstjärnor och patent i USA än vad Kina har. Därmed inser man snabbt att Kinas mer planekonomiska system och större fokusering på storbolag leder till stora nackdelar. Indien satsar mer på innovationer, teknik och småföretagande vilket verkar betala sig.

Att notera är att New Delhi har infört förbud mot att köra gamla bilar eller andra fordon med blyad bensin. Så den som tror att Indien fullständigt kommer strunta i miljöproblemen har en stor bevisbörda mot sig.

Det är också underligt att ett land som har en befolkning på 1,1 miljarder inte har en permanent plats i FN:s säkerhetsråd. För att verkligen förstå Indiens framtida påverkan kan det vara bra att ha i åminne att den indiska medelklassen idag motsvarar USA:s befolkning och snart hela EU:s. Klart att Indien har en stor betydelse!

Men trots allt detta rapporterar media mest om problemen i Indien och inte om möjligheterna och förbättringarna. Jag antar att det är medielogiken som ligger bakom det hela.

För att få en motvikt köp boken här!

Lars Leijonborg är den första som tagit upp Indiens och Kinas utveckling och hur detta påverkar Sverige. Läs mer om det i Leijonborgs rådgivarbrev!

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|