HemVem är Runebert?NyhetsbrevsarkivAnalys av CenterpartietEgna litterära alsterLitteraturanalysFavoritlänkarLäsarundersökninge-mail me

Var finns företagstryggheten?
 

2007-03-02

1. Nya tal på talskrivarna.com
2. Thomas Sowell krossar myter om svarta i USA
3. Var finns företagstryggheten?
4. Kampen mot fackförbundens privilegier fortsätter
5. Tio tankar om tid – Bodil Jönsson
6. Hur skulle du rösta i det finska riksdagsvalet?
7. Greenpeace påstår att man kan få allt
8. Varför lyssnar man mer på Al Gore än på klimatforskare såsom Richard S. Lindzen?
9. Aborthysteri
10. Nytt på feministfronten

1. Nya tal på talskrivarna.com

Enminutstal – Chefen tackar.

Strategisk marknadsplan.

2. Thomas Sowell krossar myter om svarta i USA

I senaste numret av Contra (nr. 2007) bidrar jag med en artikel om Thomas Sowell och hans senaste bok ”Black rednecks and white liberals” från 2005.

Ett utdrag från artikeln:

Thomas Sowell är professor i nationalekonomi på Hoover-institutet vid Stanford university. Han är särskilt känd för sin forskning om minoritetsgrupper och är också väl insatt inom statsvetenskap. Utöver sina vetenskapliga meriter är han även aktiv som journalist och kolumnist på http://www.townhall.com. och har gjort sig känd som en kontroversiell debattör. Nu har han skrivit en essäbok som bland annat utmanar vår syn på slaveriet, tyskarnas historia och antisemitismen samt krossar ett antal myter om vad som kan förbättra de svartas ställning i USA.

Läs en sammanfattning av Contra nr. 1 2007.

I sammanhanget kan det vara intressant att ta del av Svenskt Näringslivs rapport som visar att strukturell diskriminering och påståendet att alla svenskar är rasister bara är myter.

Påståendet att utländska läkare tvingas köra taxi i Sverige är också en myt. Det som främst förklarar framgången på arbetsmarknaden är tiden i Sverige. Ju längre tid som en invandrare har vistats i Sverige, desto större chans har han eller hon att få ett jobb. Dessutom förklarar faktorer såsom utbildningsnivå, ålder och bostadsort invandrares ställning på arbetsmarknaden mer än vad etnicitet gör. Uppsatsförfattaren Farbod Rezania menar att inget i statistiken tyder på att det existerar någon strukturell diskriminering.

Egentligen skulle jag vilja ha lite mer faktaunderlag, men det här är mer än vad strukturnissarna levererar.

Det är lustigt att man kan få för sig att det är lönsamt att diskriminera, dvs. att anställa någon som är sämre eller betala mer än vad man behöver för en anställning bara för att personen ifråga har en viss hudfärg eller nationalitet. Bevisbördan ligger hos dem som anklagar. Varsågod och leverera bevis och då menar jag inte några enstaka experiment där man skickar ut lite arbetsansökningar i olika namn. Eller att krogar hellre väljer köpstarka grupper eller väljer bort grupper som skapar mer oreda såsom ungdomar och invandrare. Därmed inte sagt att alla ungdomar och invandrare bråkar, jag säger inte ens att en majoritet av dessa agerar på det viset. Om det är diskriminering är det de som missköter sig som vi ska klandra, inte de som försöker bedriva affärsverksamheter och tjäna pengar på sina idéer.

3. Var finns företagstryggheten?

Följande insändare publicerades i lokaltidningen Avesta Tidning 22/2 som ett bidrag till en debatt om minimilöner och kollektivavtal.

Jag har med stort intresse följt debatten om minimilöner och kollektivavtal i Avesta Tidning. Själv har jag inget emot en lagstiftad låg minimilön för att alla ska garanteras en viss grundtrygghet. Minimilönen får dock inte vara för hög eftersom den då skapar arbetslöshet, precis på det sätt som höga kollektivavtalslöner gör.

Jag har heller inget emot kollektivavtal så länge de ingås frivilligt av alla på arbetsmarknaden. Om jag vill stå utanför fackförbunden och erbjuda mina tjänster till en lön som är lägre än kollektivavtalen ska jag ha den rätten utan att utsättas för trakasserier och mobbing. Om inte kräver jag att fackförbunden garanterar mig ett arbete.

Jag skulle också vilja ställa några frågor till dem som ständigt talar om anställningstrygghet. Var finns företagstryggheten? Var finns företagarens rätt till ett jobb med garanterade villkor? Eller är det meningen att alla ska vara anställda? Vem ska då skapa alla arbeten? Någon annan? Vem är någon annan?

En annan frågeställning är vad Socialdemokraterna och andra partier menar med rätt till arbete. Vem ska leverera den rättigheten? Jag saknar själv jobb och skulle vilja inkassera denna rättighet. Min fråga är då: Till vilken myndighet ska jag vända mig för att utkräva denna rätt? Eller har den ”onda borgerligheten” redan lagt ned den myndigheten?

4. Kampen mot fackförbundens privilegier fortsätter

Inte bara Socialdemokraterna försöker smita från konsekvenserna av sina egna idéer, även Vänsterpartiet bryter mot sina egna principer när de själva drabbas av nackdelarna med att anställningar är mer som adoptioner än anställningar.

Men det finns positiva drivkrafter i vårt samhälle som vågar ifrågasätta fackförbundens makt samt arbetsrätt.

Unga har fått nog och flyr facket.

Andelen unga som har valt att bli medlemmar i facket har minskat under en tioårsperiod, så ni som vi skylla allt på den borgerliga regeringen kan glömma det på en gång. Detta har fackförbunden själva skapat. Det den borgerliga regeringen gör är att utsätta fackförbunden för en sund konkurrens så att de tvingas tänka nytt. Fackförbunden kommer om tio eller tjugo år att vara skyldiga den borgerliga regeringen ett tack.

Socialdemokraten David Svenn ifrågasätter i Norrländska Socialdemokraten LAS turordningsregler som missgynnar ungdomar och invandrare.

Han föredrar den danska modellen flexicurity där arbetsmarknaden är flexibel men där de offentliga socialförsäkringssystemen är generösa. Istället för lagar önskar Svenn att de två kollektiva parterna på arbetsmarknaden ska bestämma villkoren ovanför individens huvud. Men hellre ett fel än två fel och Svenn är väldigt modig som vågar gå emot sitt eget parti.

Och reaktionerna lät inte vänta på sig.

Någon kommunalpamp och någon socialdemokrat anser att Svenns förslag är för jäkligt och helkorkat. De förutsätter att partiet tar avstånd från utspelet.

5. Tio tankar om tid – Bodil Jönsson

Bodil Jönsson som är fysiker till sitt yrke har skrivit en mycket intressant och tankeväckande bok om tid. Hon skiljer dock på den tid som fysikern mäter, dvs. den som är konstruerad av människan och den som vi uppfattar spontant. Den fysiska tiden kan även betraktas som en naturlig grundlag som är upptäckt av människan. Detta då den fysiska tiden bygger på verklighetens beståndsdelar, dvs. atomer. Med den tolkningen kan man kalla denna tid för den objektiva tiden, den tid som är lika för oss alla. Den andra tidsindelningen utgår från den subjektiva uppfattningen av tid.

Författaren bygger sin filosofi på att tiden är det enda kapital vi har. Tid kan växlas till olika värden i livet såsom pengar via arbete eller fritid där vi hänger oss åt nöjen. Istället för att som ekonomen utgå från pengar som kapitalbas utgår Jönsson från tiden. Det är tiden som är guldmyntfoten vilket får mig att associera till en Internetskrift med titeln ”Alexanderhugget” som beskrev ett helt nytt skattesystem baserat på tid istället för procent av total årsinkomst.

Den upplevda tiden handlar mer om kvalitet än om kvantitet och frekvenser. Författaren menar att detta är den verkliga och naturliga tiden. Det känns i mitt tycke lite missvisande eftersom alla människor har 24 timmar tilldelade per dygn och att den tiden är som den är oavsett våra önskningar. Den upplevda tiden kan vi själva påverka men den existerar inom ramen för den verkliga.

Många känner det som att tiden går fortare och fortare trots att vi har lika mycket tid per dygn idag som för hundra år sedan. Delvis beror detta på att vi har mycket att göra. Men det har också delvis att göra med att vår tid är mer styckad nu än tidigare. Förut var sommarlovet oändligt eftersom de planerade aktiviteterna var färre då än vad de är idag. Tiden upplevdes då som ett sammanhängande sjok och saknade tydliga milstolpar.

För den som är permanent uttråkad och nedstämd kan tiden vara alltför ostyckad. Varje dag är densamma och inget nytt händer. För att då få lite mer glädje i livet kan en uppstyckning av tiden vara bra. Medan det är tvärtom för den som känner sig alltför stressad. Han eller hon behöver ett andningshål och behöver prioritera mer för att minska antalet aktiviteter i almanackan.

En annan faktor som påverkar tidsuppfattningen är ställtiden eller brist på ställtid. När människor står inför en uppgift måste de förberedas mentalt innan de kan ta sig an uppgiften på ett systematiskt sett. Det är precis som en maskin som måste kalibreras om för att producera en annan produktserie. Om man inte tar hänsyn till skillnaden genom att under en viss period verka inaktiv, men då det undermedvetna bearbetar data, ökar risken för att man kör ut sig själv. Jag har personligen märkt av detta behov av ställtid när jag står inför en skrivuppgift av något slag eller någon svår prövning av annat slag.

En annan risk är att man väljer att göra de lättare uppgifterna först, särskilt om de uppgifterna också är roliga. Därmed lastar man på sig själv ett lager av jobbiga och tråkiga uppgifter som man till slut tvingas göra i all hast när deadline närmar sig. Då uppstår perioder av mycket hög stress som vi hade kunnat undvika om vi hade planerat lite smartare.

Ett närbesläktat fenomen är att Tankar Tar Tid något som författaren och vardagsfilosofen Piet Hein förkortar till TTT. Det tar tid att skapa nya tankar, att vårda tankar och att göra sig av med gamla tankar. Ofta kommer samhällsutvecklingen att ligga före tanken. Jönsson tar i det lilla sammanhanget snabela-fenomenet som ett exempel på hur den teknologiska utvecklingen går fortare än tanken. I informationsteknologins högtid då e-mail är en av de viktigaste kommunikationskanalerna måste man fortfarande trycka på två knappar för att åstadkomma ett @, dvs. Alt. Gr. och 2. En så viktig och ofta använd symbol bör kunna framställas med en enda knapptryckning. Hon tar också ett exempel från det stora sammanhanget eftersom det är svårast att förändra tankar som ingår i en tankeinfrastruktur. Det är inte längre basindustrin och tillverkningsindustrin som är den dominerande industrin, utan tjänste- och informationsindustrin. Dessa två industrier bygger på helt olika logiker, tillverkningsindustrin kan effektiviseras på Taylorskt vis medan tjänsteindustrin inte kan effektivisera sin verksamhet lika mycket. Det går inte att effektivisera en orkester genom att spela repertoaren dubbelt så fort som för tio år sedan.

Den nya teknologin gör också att skillnaden mellan närvaro och härvaro upplöses. Televisionen, telefonen och andra apparater som kan få det som är fjärran att verka närvarande har skapat andra villkor för människan. För hundra år sedan kunde det ta dagar innan man kunde ta sig till närmsta stad, idag blir man upprörd om tåget kommer en kvart för sent.

Denna teknologiska utveckling leder också till att tiden upplevs gå fortare. Produkter som tidigare kunde hålla flera år är nu passé efter någon månad. Detta påverkar också våra rytmer. Varje människa har en egen rytm och ibland kan två människors olika rytmer kollidera. Jag antar att detta är samma fenomen som brist på personkemi handlar om. I trafiken finns det olika rytmer i storstäder och på landsbygd. Den som kommer utifrån kan få svårt att anpassa sig efter rytmen och när man inte lyckas börjar de invanda att tuta och bråka. Kanske kan förståelsen av olika rytmer hjälpa oss att bli mer ödmjuka och förstående.

Jag rekommenderar er alla att läsa denna bok eftersom den får en att tänka till. Även om man inte köper allt som författaren torgför tvingar Jönsson en att vässa sina argument för att man har valt rätt livsstil. På andra punkter kommer man troligen fram till att man borde ändra något i sin livsstil för att höja livskvaliteten. Tid är inte pengar. Pengar är en del av tiden.

Recensionen finns även här.

6. Hur skulle du rösta i det finska riksdagsvalet?

Har hittat ett intressant valtest där man kan se vilka finska riksdagskandidater som står en närmast.

Följande riksdagsledamöter i Helsingforsområdet passade bäst ihop med mina värderingar:

1. 150 Vapaavuori, Jan saml. 74 %
2. 141 Nurmela, Tuomas saml. 73 %
3. 24 Eriksson, Kimmo lib. 73 %
4. 138 Koskinen Kauko saml. 72 %
4. 163 Moberg, Frank sfp. 72 %
6. 192 Kähärä, Ari sannf. 72 %
7. 23 Innamaa, Ilkka lib. 71 %
8. 159 Hagert, Richard sfp. 70 %
9. 155 Buchert, Magnus sfp. 69 %
10. 112 Alku, Antero c. 68 %

De sämsta kandidaterna var följande:

214. 231 Eräsaari, Leena vf. 21 %
215. 181 Vartjajnen, Mikko kap. 20 %
216. 211 Lilja, Juhani fkp. 19 %
217. 99 Kasurinen, Teuvo fap. 17 %
218. 109 Sulavuori, Esko fap. 15 %

7. Greenpeace påstår att man kan få allt

I föregående nyhetsbrev diskuterade jag Greenpeace och Lennart Daléus påstående att det går att avveckla kärnkraften samtidigt som man minskar förbränningen av fossila bränslen. Oljeförbrukningen kommer då att ha gått ned till 37 % 2030 jämfört med dagens förbrukning medan naturgas kommer att öka något till 2015 för att därefter falla till 2/3 av dagens förbrukning. Användningen av kol minskas till en tiondel. Totalt minskar de fossila bränslena med 64 %. Koldioxidutsläppen kommer i detta scenario att minska med 67 % jämfört med 1990 års nivå. Därmed uppfyller vi Kyotoprotokollets krav. Men inte nog med det. Detta kan genomföras utan att vår industri krossas av höga elpriser. Det kommer till och med att bli lönsamt jämfört med om vi fortsätter vårt oljeberoende vars prisutveckling troligen är på uppåtgående.

I rapporten "Ett nordiskt energiscenario" jämförs ett drömscenario som nämnts ovan med ett referensscenario där vi bland annat ökar vår förbrukning av fossila bränslen.

Det nordiska energiscenariot bygger på att:
1. De fyra nordiska länderna Sverige, Finland, Norge och Danmark samarbetar för att utnyttja varandras fördelar. Det låter väl inte allt för omöjligt?
2. Ökningen av antalet elektriska apparater minskar efter år 2015. Anledningen till minskningen är att våra resurser är begränsade och att tillväxten inte kan vara konstant i evighet. Problemet är bara att man inte vet när tillväxten avtar. Och dessutom kan vi aldrig veta vilka apparater vi uppfinner i framtiden. Men låt gå med detta antagande.
3. Energieffektiviteten i elektroniska apparater kommer att förbättras så pass mycket att de drar nästan hälften av den el som förbrukas idag. Någon hänvisning till den prognosen har jag inte funnit.
4. Antalet transporter minskar efter 2020 främst genom ökad användning av kollektivtrafik. Man räknar med att andelen av den totala transportsträckan för persontransporter som går med tåg och båt ökar från 23 % idag till 43 % 2030. För godstransporter antar man att andelen av det totala antalet ton per km kommer att öka från 30 % idag till 51 % 2030. Inte heller här någon hänvisning.
5. En stor andel av de eluppvärmda husen ska konverteras till exempelvis fjärrvärme, värmepumpar och pelletspannor. Denna satsning kommer att ha störst betydelse i Norge eftersom de har den största andelen eluppvärmda hus i Norden. För Norge räknar man med att 86 % av bostäderna konverteras medan samma siffra för de övriga tre länderna är 63-66 %. Inte heller här kan jag finna någon källhänvisning.
6. Teknologiförbättringar för att bättre ta tillvara solenergin eller vågenergi är inte inräknad i modellen. Ett beslut som ger ökad trovärdighet. Men samtidigt vill jag inte bortse från att vi kan komma att finna framtidens lösningar i dessa energiformer.
7. Användning av biomassa såsom halm, trä och biogas ökar med en tredjedel. Om detta stämmer kommer biomassa att utgöra 58 % av all vår förbrukning av bränsle. Är detta troligt?
8. Vindkraftverken antas komma stå för 30 % av den totala elproduktionen. I antalet vindkraftverk betyder det 15 000 om 2 MW eller 7 000 om 4,5 MW. Är detta troligt och ekonomiskt försvarbart? Och det är rätt så många vindkraftverk, vilka vill ha dem som sin utsikt?
9. Vattenkraften kommer att motsvara ungefär hälften av elproduktionen 2030. Detta utan någon utbyggnad av vattenkraftverk. Sverige kommer då att importera el från norsk vattenkraft.
10. Norden kommer inte att vara beroende av import från smutsiga energikällor såsom kolkraftverk.

Sammanfattningsvis menar Greenpeace att drömscenariot blir verklighet genom en högre energieffektivitet i framtida teknologiska apparater, tilläggsisolering och andra åtgärder av våra hus, en konvertering av eluppvärmda hus till exempelvis fjärrvärme, värmepumpar och pelletspannor.

Problemet med rapporten är att den inte tar hänsyn till hela Nordens bidrag till den globala uppvärmningen. Den svenska andelen är 0,2 % och stora satsningar i Sverige och Norden kommer därmed att ha en marginell betydelse i det stora hela. Istället för att satsa stora resurser på att dra ned nivåerna i Sverige kan det vara en bättre idé för Sverige att satsa dessa miljarder på att exempelvis minska avskogningen i Brasilien. Då får man mer miljö för pengarna. Nu menar dock Greenpeace att de extra kostnaderna inte blir så mycket högre eftersom vi dels måste investera i de kärnkraftverk vi har eftersom de börjar bli ålderstigna (och därmed bör man inte räkna med kostnaderna för att avveckla kärnkraften) och dels för att energieffektivisering är lönsamt.

Men problemet är att ingen vet vilka energilösningar vi finner i framtiden. Om vi bygger in oss i biobränslen och etanolproduktion kan vi ha utsatt oss för kapitalförstöring. Ett annat problem är att Greenpeace inte tar hänsyn till den fjärde kärnkraftsgenerationen som inte är lika farlig och som dessutom löser problemet med slutförvaringen. Kan det inte bli billigare att satsa på den kärnkraftstekniken? Kanske kommer vi att kunna utnyttja solenergin bättre i framtiden, något som Greenpeace korrekt nog inte räknar med i sitt scenario eftersom det inte är särskilt troligt med den kunskap vi har idag.

Jag har gärna fel i den här frågan och ser gärna att Greenpeace har rätt i att vi kan få allt, men det är sällan som verkligheten är så sagolik. Tills jag får bättre underlag kommer jag att förespråka minskning av fossila bränslen av försiktighetsskäl, även då jag ifrågasätter IPCC:s slutsatser. Jag kommer också av försiktighetsskäl förespråka en viss utbyggnad av kärnkraft och minst ett vattenkraftverk. Satsningar på energieffektiviseringar och biobränslen är inget som jag är emot. Men jag ställer mig tveksam till att det räcker. Jag behöver ett bättre underlag för att vara lika optimistisk som Greenpeace är.

Något som sänker trovärdigheten är att Greenpeace använder hockeyklubban som IPCC nu avfärdar, eller rättare sagt inte tar med i sin rapport till politiker, samt att de talar om en ökad havsnivå på 7 m. på 100 år när IPCC talar om 50 cm som det mest troliga scenariot under samma tidsperiod. Greenpeace och Al Gore har samma trovärdighet i dessa frågor.

När vi ska ta ställning till kärnkraftens framtid bör vi ta hänsyn till de faktauppgifter som framkommer i BBC:s dokumentär ”Är all strålning farlig?” i Vetenskapsmagasinet som visar att antalet döda i Tjernobyl är beräknat till ca 56 stycken sedan 1986.

Forskarna i dokumentären visar att talet om cancerepidemier och groteskt missbildade djur vid Tjernobyl saknar vetenskapliga belägg. Det verkar som att låga doser av radioaktiv strålning (en viss radioaktiv strålning har vi hela tiden, men här åsyftar låga doser mer än det normala) inte är särskilt farligt. Den tidigare föreställningen att faran med radioaktiv strålning är linjär verkar felaktig. Vissa forskare menar till och med att det vid vissa förhöjda låga doser av radioaktiv strålning minskar risken för cancer genom att immunförsvaret mobiliseras bättre.

Men för vänstern har sådana här faktauppgifter ingen betydelse. De är så dogmatiska att de inte bryr sig om det som talar emot deras världsbild. Varför vägrar så många att omvärdera riskerna med kärnkraften?

För att illustrera hur bakvänt många vänsterpolitiker tänker ska jag citera vänsterpartisten Svante Olsson som i Dagens Samhälle nr. 7 2007 i en replik till centerpartisten Annie Johansson angående slutförvaring av uttjänt kärnbränsle skriver följande: ”Kärnkraft är den absolut värsta energiformen från miljösynpunkt. Kolkraftverk är bättre.”

Okey, hur har han kommit fram till denna slutsats?

8. Varför lyssnar man mer på Al Gore än på klimatforskare såsom Richard S. Lindzen?

I föregående nyhetsbrev länkade jag till Per Welanders blog Moderna myter.

Han har påbörjat en serie blogposter om avvikande klimatforskare som har gedigna meriter inom området. Här följer de forskare som han skrivit om hittills:

Timothy Ball.

Chris Landsea.

Richard S. Lindzen.

Det finns också en ledande politiker som vågat ifrågasätta klimathysterin.

Det är Tjeckiens president Vaclav Klaus. Man kan ju åtminstone läsa vad dessa dissidenter säger innan man bestämmer sig för vad man ska förlita sig på.

Thomas Sowell tar också upp några exempel på högt uppsatta forskare inom klimatologi och näraliggande ämnen som inte köper IPCC:s forskningsrapporter.

Men istället för att lyssna på dessa dissidenter ger man populisten Al Gore en Oscar.

Mark M. Alexander sågar Al Gore längs fotknölarna.

Inte nog med det, Al Gore hycklar också.

Han har ett hus som förbrukar 20 gånger mer än den genomsnittliga amerikanens. Då är alltså inte ens hans jetresor inräknade. Samtidigt kräver han att alla andra ska minska sin energiförbrukning. Vem fan tror han att han är? Men han kanske köper utsläppsrätter. En liberal idé som har förvandlats till något sorts avlatsbrev för rika vänsterparasiter.

Vidare fortsätter satsningarna på etanol utan någon seriös omvärdering.

Torbjörn Rydberg vid SLU visar att resursinsatsen är tio gånger större än den energi som etanol utger.

Lägg ned etanolsatsningen som i sin förlängning skulle leda till att all mark i Sverige skulle behöva tas i drift för att alla bilar skulle kunna gå på det drivmedlet.

Och om man ska satsa på etanol bör man åtminstone satsa på energigräs istället för på spannmål.

Danne Nordling föreslår vidare att man bör sänka tullen på etanol och höja skatten på densamma.

Detta för att slå ut dagens ineffektiva etanolproduktion.

Vidare har Danne Nordling läst och refererat ur en lärobok om klimatförändringarna från Studentlitteratur.

Dannes tidigare publicerade diagram överensstämmer med lärobokens diagram och texten i läroboken är något motsägelsefull angående möjligheten att dagens klimatförändringar ligger inom ramen för naturliga variationer över tiden.

Han drar också slutsatser av att boskapsskötseln utgör en större del av koldioxidutsläppen än transporter.

Vi får sluta äta ris i väst. Vi borde också byta ut får- och nötkött mot griskött. Stackars muslimer!

Även mjölk till barnen är i farozonen.

Kalle Strokirk fortsätter att skapa sina pedagogiska illustrationer i ämnet:

Hur många träd skulle kunna räddas om man lade ned Expressen.

Handelskrig i miljöns namn.

9. Aborthysteri

Jag har tidigare skrivit om debattörer som blivit hysteriska när någon velat nyansera debatten om aborträtten. När KDU ville begränsa aborträtten från fri abort i 18 veckor till fri abort i 16 veckor blev det ett himla liv. Som vanligt kom sakfrågan i skymundan. När blir fostret skyddsvärt? När får fostret rättigheter? Om man utgår från filosofen Ayn Rand får barnet rättigheter när det föds, dess för innan är fostret helt och hållet en del av kvinnans kropp. Kristna fundamentalister talar däremot om att livet uppstår vid konceptionen och att fostret därför bör ha rättigheter redan då. Men ska verkligen en cellklump ha rättigheter? Varför inte redan i spermiestadiet då spermier faktiskt har potential för att skapa en människa? Ska spermier också ha rättigheter? De flesta debattörer placerar sig någonstans däremellan. Jag anser att svensk abortlagstiftning är bra, men är öppen för att abortgränsen kanske ska justeras uppåt eller nedåt med någon enstaka vecka. KDU menade att gränsen borde gå vid 16 veckor eftersom det nu går att rädda foster i sextonde veckan genom att det utvecklas utanför livmodern. Den exakta gränsen är svårdragen så låt oss ta en saklig diskussion om det.

Men istället brukar politiskt korrekta politiker såsom centerpartisten Kenneth Johansson skriva konstiga artiklar där USA tas upp som ett skrämmande exempel på restriktiv abortpolitik. USA? I USA finns det ingen abortlagstiftning. Det som reglerar aborter i USA är prejudikatet Roe v. Wade som avgjordes av högsta domstolen. Den innebär att det i princip är okey att genomföra en abort dagen före förlossningen. Det händer ganska ofta att aborter sker i veckorna 30-32. Visst är USA ett skrämmande exempel, men det gäller åt andra hållet. George W. Bushs hemska abortpolitik, enligt vänstern, handlar om att Bush under sin första mandatperiod förbjöd partialbirth-metoden som är förbjuden i Sverige.

Ett par centerpartister såsom Fredrick Federley och Annie Johansson har krävt att utländska kvinnor ska få genomföra abort i Sverige. Jag har inget emot det förslaget. Men tyvärr nämner de inte om aborterna kommer att betalas av svenska staten eller av de utländska kvinnorna. Sverige kan inte rädda hela världen, då går landet i konkurs. Och med tanke på de argument som de båda använde fick jag känslan av att staten skulle stå för kostnaderna eftersom kvinnor i nöd oftast inte har 30 000 kr. i plånboken. Nu väntar ett lagförslag där utländska kvinnor får rätt att genomgå aborter i Sverige om de själva står för hela kostnaderna. Några kristdemokrater har börjat gnissla eftersom partiledaren och tillika socialminister Göran Hägglund försvarar förslaget.

Nu har en katolsk biskop och en föreståndare för svenska pingströrelsen hotat med att krossa alliansen om lagförslaget, som ännu inte finns, blir verklighet.

Ett mycket irrationellt hot får jag säga. Om Socialdemokraterna som initierade lagförslaget och Vänsterpartiet som har påskyndat processen vinner valet 2010 kan det ju knappast gynna dessa konservativa hycklare som inte vågar stå upp för sina egentliga åsikter, dvs. att kriminalisera aborter. För varför blir de upprörda över att polska kvinnor får samma aborträtt som svenska kvinnor när de polska kvinnorna till skillnad från svenska kvinnor får betala för tjänsten?

Förvisso har de rätt i två saker:
1. Det är skamligt att en man som misshandlar en gravid kvinna enbart blir straffad för att ha misshandlat kvinnan och inte fostret. Oavsett vilken åsikt man har om fostrets rättigheter kan man inte komma ifrån att skador under fosterstadiet kan påverka barnet senare i livet.
2. De som använder argumentet att utsatta kvinnor ska få en fristad i Sverige där de kan genomgå en laglig abort hycklar då lagförslaget antagligen kommer att innebära att de inte har råd att genomgå abort. Det kommer bara att bli de välsituerade som kan det.

Men den andra punkten slår emot dem själva. Om det nu är så få som har råd att genomgå abort i Sverige, vad är då problemet? Och vad gör det om någon förmögen polsk kvinna får samma aborträtt som svenska kvinnor?

Detta argument motsäger helt deras främsta tes i artikeln att Sverige kommer att bli ett abortparadis, som om att kvinnor väljer att genomgå abort av ren glädje och nöje. Att tala om abortparadis säger mycket mer om dessa kristna fanatiker än vad det säger om förslaget i sig.

Det är tydligt att de kristna fundamentalisterna inte har tänkt igenom sina ståndpunkter, alternativt inte vågar stå för sina egentliga åsikter utan måste gömma sig bakom fina floskler för att dämpa slagen från alla hysteriska kritiker som enbart ser kvinnans rätt och aldrig fostrets och mannens rätt.

10. Nytt på feministfronten

Fyra feministläkare har skrivit på DN-debatt om att neurobiologen och histologen Annica Dahlström har fabricerat fakta om könsskillnader i hjärnan.

Det är samma gamla gnat som tagits upp tidigare i mina nyhetsbrev, därför bryr jag mig inte om att kommentera det hela.

Istället låter jag Annica Dahlström själv få avslöja hur kritikerna använder fula debattmetoder för att måla upp en bild av biologism och löje istället för att ta debatten i sak.

Kalle Strokirk illustrerar detta på följande vis.

Phyllis Schlafly förklarar varför amerikanska kvinnor kan klara sig utan International Violence against women act.

Precis som Eva Lundgren och hennes charlatanförvanter bygger WHO:s studier inom området också på en degradering av begreppet misshandel. Schlafly skriver: "The WHO report asserts that one in three of the world's women, in some countries as many as 70 percent, experience violence in their lifetime, usually from their own partner, which is the rationale for calling it domestic violence. I'm surprised feminists don't claim 100 percent, because "violence" is broadly defined to include nonphysical "psychological and economic" actions."

Feministiskt Initiativ får pengar från staten för att de lovar att de inte kommer att ta beslut om att ställa upp i val 2007.

Vilken tur då att inget val planeras år 2007.

Kalle Strokirk illustrerar detta på följande vis.

Och vad ska vi ha feministiskt initiativ till när feminismen fortfarande håller ett starkt grepp om de sju partierna. Jag har tidigare tagit upp centerpartisten Sofia Karlsson som ett exempel. Nu kommer ytterligare ett exempel, den här gången från mina hemtrakter. Det är moderaten Marie Lenholm som på sin blog skriver om hur strukturerna gör att äldrevården är ojämställd. (Under rubriken ”Jämställdhet ur ett annat perspektiv”.)

Hon skriver: ”Inom äldrevården t ex ser man att män får hjälp i större utsträckning än kvinnor. Män som fortfarande sammanbor med sin maka får mindre hjälp än ensamma män. Jag antar att man tänker sig att kvinnan ska hjälpa till. Likaså får kvinnor som är i behov av hjälp och fortfarande sammanboende med sin man mer hjälp än mannen som har sin hustru kvar. Jag antar att det handlar om att man inte tror att mannen kan hjälpa till i den utsträckning som man förväntar sig att en kvinna skulle göra... *suck*”

Ja, suck kan man verkligen säga. Det känns som att de hela tiden letar efter något som kan vinklas som ett stort problem. De enda som kan betrakta detta som ett problem är kulturradikaler som med en självgod uppsyn försöker förändra människor efter ett visst ideologiskt mönster.

Men låt oss övergå till sakfrågan. Okey, män får mindre hjälp än kvinnor när de bor tillsammans med sin partner. Kan detta ha något att göra med att män faktiskt lever cirka tre år kortare än kvinnor? Kan det ha något att göra med att kvinnor i regel väljer män som är tre år äldre och att män helt enkelt av den anledningen är den mer knackiga parten i äktenskapet när åldern tar ut sin rätt? Och vad är det för fel med att partnern hjälper till? Är det inte meningen att det offentliga ska gå in för att hjälpa de som inte klarar sig själva? Att man räknar med att mannen inte ska hjälpa till vid de gånger då kvinnan är mer skröplig kan ju ha att göra med att mannen inte heller är så bra, men att han i sig inte behöver någon extra hjälp. En annan hypotes är ju att mannen har ägnat hela sitt liv åt att jobba utanför hemmet och att kvinnan har ägnat hela sitt liv åt att arbeta i hemmet, eller både i hemmet och utanför hemmet. Då blir det ju naturligt att detta lever kvar även vid pensionen. Vad göra åt det? Skicka över en genuspedagog som lär den gamle mannen som hellre sköter pannan, hugger ved eller fixar med traditionellt manliga verksamheter att sköta köket och utföra städning? Vad är egentligen problemet? Om ni tror på hemska strukturer föreslår jag att ni utreder frågan om kvinnan gör mer arbete än mannen efter pensionen och att detta sedan relateras till hur mycket båda parter kan göra rent fysiskt.

Men lägg märke till att Lenholm antar. Hon behöver inte bevisa något, för hon antar. Hon verkar inte heller kunna fantisera fram några andra hypoteser. Varför? Antagligen (nu är det min tur att anta) för att hon har fått dessa hypoteser serverat direkt från den kulturradikale jämställdhetskonsulenten (eller vad det nu är för titel). Därför kommer inte Ockhams rakhyvel att få någon tjänstgöring.

Men precis som i Sofia Karlssons fall handlar det här om välmenande politiker som litar alldeles för mycket på kulturradikaler som för en och samma tes om alla politiska frågor.

Med sådana här borgerliga vänner behöver man inga fiender.

/Fredrik Runebert





|Hem| |Vem är Runebert?| |Nyhetsbrevsarkiv| |Analys av Centerpartiet| |Egna litterära alster| |Litteraturanalys| |Favoritlänkar| |Läsarundersökning|